Med 11 dagar kvar till första advent så längtar jag så jag håller på att bli tokig. Jag ÄLSKAR julen vilket förmodligen kommer att märkas här i bloggen inom kort och mer än en månad framåt.
Julen är väl ett evigt outtömligt ämne att diskutera. Jag tycker att jag oftast har ganska stor förståelse för att det finns människor som tycker annorlunda än mig, man får tycka och tänka hur man vill. Dock har jag två undantag. Två stycken tillfällen då jag istället för att sakligt lyssna på vad folk har har att säga blir provocerad och vill ställa 1000 motfrågar. Varför? Vad hände? Är du knäpp? De två tillfällena är när dessa två uttalanden kommer: ”Jag tycker inte om julen” och ”jag tycker inte om djur”.
Jag har full förståelse för att man kanske upplevt något tråkigt och hemskt när man var liten, eller stor, något traumatiskt som gjort att man för resten av livet aldrig kommer kunna slappna av under juletiden eller runt ett random djur. MEN om detta är en åsikt utan synbar ursäkt till detta så har jag så svårt att ta in att man bara kan säga så.
Är du en sån som inte gillar julen (eller djur) av någon outgrundlig anledning så rannsaka gärna dig själv och lämna en kommentar.
Alltså. Jag gillar julen och har alltid gillat julen, massor. Men jag har ganska länge haft liksom.. En grumlig känsla i magen, kring jul. Lite känsla av stress och alla ”borden” och dåligt samvete som gnager.
Det gick över i fjol, i och med julfirandet i Hillevik. När jag insåg att jular ska firas med barn. Det är då det blir magiskt igen. <3
Det där med dåligt samvete och ”borden” vid jul är ingen giltig orsak enligt mig att säga att man inte gillar julen. Det är något man dragit på sig själv och är något man kan göra nåt åt. Kanske det är lätt för mig att säga som aldrig känt så och verkligen inte ser någon anledning till det heller.
Men underbart att förra året fått dig att må bra över julen 🙂 Vi kör en repris i år fast med lite bättre mat/tidsplanering.
Det här med jul. Jag kan inte säga att jag inte tycker om julen för det gör jag på något sätt, det är mysigt med stämningen och det blir som en varm känsla. Det jag ogillar och det har jag gjort ett tag det är julafton, denna ständiga julafton. Problemet började när min bror fick familj och barn, vilket jag tycker är underbart, men då blev julafton helt annorlunda mot för vad det har varit i hela min uppväxt. Jag har alltid firat jul med mamma, pappa, bror, mormor o morfar samt kusiner och mostrar, helt plötsligt blev det slut med det. Istället fick jag börja fira jul med folk jag aldrig umgås med, det var min brors frus familj, mamma med ny man, pappa med ny fru samt bror med sambo och säg vad mer. Från den stunden har julafton inte känts som julafton utan något som man bara måste göra. Jag vill jättegärna fira julafton med min bror och hans familj men inte med hela drösen från hans frus sida. Vad ska man göra, är det jag som är konstig.
Saken blev inte bättre när jag fick familj, man kan tro att min sambo är social men inte i dessa sammanhang. Han vill bara vara hemma inte träffa någon, första julen löste sig bra, jag var tvärdålig och kunde inte komma ur sängen så då blev vi hemma. Andra julen tvingade jag med honom till min mamma och pappa och där var hela kånkalången. Tredje julen gav jag med mig, vi var hemma själv med min sambos mamma (vill inte lämna henne själv då hon är ensam). Det var i och för sig bra men julen är ju ändå då man ska umgås. Helst skulle jag vilja fira jul med min familj, mamma och pappa, min brors familj och min sambos mamma, ska det vara så svårt. Detta gör att julafton inte är särskilt rolig för mig.
Gah vad göra, hjälp
Det här har jag full förståelse för. Julafton har under många år gett mig magkatarr. Usch!
Det är verkligen som du säger. Man vill inte ha in en massa ”okänt” folk på julafton, samtidigt kan det i många släkter vara oundvikligt. Hos oss är det jag och David som är dom stora vinnarna. Vi har båda våra närmaste (nåja nästan alla) familjer hemma hos oss, detta började vi med förra året.
Annars brukar det jobbiga inför själva julafton vara vart man ska fira just aftonen och vilka ska vi besöka dagen efter, suck. Så jag kan absolut hålla med om att själva julhelgen kanske inte är den allra roligaste tiden på året direkt.
But still! Julen i sig med advent, lucia, ljus och mys är en härlig tid