Saffransmuffins med vit choklad

Väldigt ofta är jag grymt baksugen och lite då och då ser jag till att göra något åt det. Alltför sällan men med en mammig och bestämd treåring så är det inte alltid man orkar med fajten som med ganska stor risk kan blossa upp när bakningen tar lite längre tid än lilla fröken tänkt tex.

I söndags kom jag på att jag skulle använda min muffinmaker som jag fick av Astrid förra året. När jag surfade runt efter recept och inspiration stötte jag på detta recept (<-länk) och bestämde mig för att det var det jag skulle göra. Jag hoppade därför över muffinmakern och använde muffinsplåten med tolv formar istället. Mumsmumsmums vilka härliga muffins det blev. Minst sagt saftiga och luftiga. Att jag hackade vit choklad och blandade i smeten gjorde såklart inte saken sämre. Johanna tipsade om riven mandelmassa istället i så det blir det nog till helgen.

Tyvärr tog jag inga billder men klickar ni på länken så delar Ulrika med sig av sina.
Här kommer receptet för er som inte orkar klicka in er på länken:

I pkt saffran

2 dl socker

1,5 dl mjölk

150 g mjukt smör

2 ägg

3,5 dl mjöl

1 tsk vaniljsocker

1,5 tsk bakpulver

Koka upp saffran, hälften av sockret och mjölken. Låt svalna. Vispa upp smöret med resterande socker. Vispa ner ett ägg i taget. Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver. Rör ner mjölblandningen varvat med mjölkblandningen ner i äggvispet. Häll upp i 12 muffinsformar och grädda i 175 gr 18-20 min. Stickan skall vara torr. Låt svalna.

Bloggens julpremiär – gilla julen eller inte

Med 11 dagar kvar till första advent så längtar jag så jag håller på att bli tokig. Jag ÄLSKAR julen vilket förmodligen kommer att märkas här i bloggen inom kort och mer än en månad framåt.

Julen är väl ett evigt outtömligt ämne att diskutera. Jag tycker att jag oftast har ganska stor förståelse för att det finns människor som tycker annorlunda än mig, man får tycka och tänka hur man vill. Dock har jag två undantag. Två stycken tillfällen då jag istället för att sakligt lyssna på vad folk har har att säga blir provocerad och vill ställa 1000 motfrågar. Varför? Vad hände? Är du knäpp? De två tillfällena är när dessa två uttalanden kommer: ”Jag tycker inte om julen” och ”jag tycker inte om djur”.

Jag har full förståelse för att man kanske upplevt något tråkigt och hemskt när man var liten, eller stor, något traumatiskt som gjort att man för resten av livet aldrig kommer kunna slappna av under juletiden eller runt ett random djur. MEN om detta är en åsikt utan synbar ursäkt till detta så har jag så svårt att ta in att man bara kan säga så.

Är du en sån som inte gillar julen (eller djur)  av någon outgrundlig anledning så rannsaka gärna dig själv och lämna en kommentar.

Vad finns det att ogilla med det här liksom?