Inget gjort och tidig hemgång

Idag har jag inte fått nåt gjort alls på jobbet. Eller ja, jag var på utbildning på förmiddagen men inga av mina vanliga uppgifter blev gjorde. Detta plus några minuter extra lunch pga presentshopping samt hemgång ganska tidigt gör att jag endast gjort det allra mest nödvändiga idag.

Från den 1 september jobbar jag 80%. Det är skönt och eftersom vi kommit överens om att A inte ska vara på dagis mer än åtta timmar, helst kortare naturligtvis, så kommer jag till jobbet i gryningen och har möjlighet att hämta redan innan tre. Urskönt just nu men gissningsvis inte lika skönt den 25.

Hittills har D oftast lämnat och jag hämtat. Det har funkat bäst eftersom han har lite svårt att komma ifrån tidigare och för mig blir det krångligare tågmässigt att börja och sluta senare. Vi får väl se hur det funkar ekonomiskt för jag ser inte att jag skulle orka pendlandet med heltid nu.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Tack Gävle kommun – tack!

När man som jag pendlar, betalar dyra pengar för tåg/busskort samt inte längre kan åka kommunalt TILL centralstationen, vilket jag kunde innan vi flyttade, då är en rymlig parkering som dessutom varit gratis i alla år hel underbart.

Nu har Gävle kommun kommit på att folk parkerar helt vilt ute på den parkeringen och att man nu måste börja ta betalt.

I kommentarerna kommer bra förslag på lösning för oss pendlare fram men frågan är om kommunen tar till sig dessa. Bland annat att man som pendlare eller om man jobbar på området skulle kunna ansöka om parkeringskort som bara gäller på vardagarna. Anledningen till att man vill ta betalt är bland annat att folk använder området som långtidsdepå för sina bilar.

Snälla Gävle kommun! Tvinga mig inte att betala ÄNNU mer för att ta mig till jobbet 🙁

http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.5103628-slut-pa-gratisparkering

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Dagisvila och vad hände igår egentligen?

Jag kan väl börja med gårdagen då.

Efter att yrvaket ha insett att jag missat att kliva i min hemstad ringde jag två viktiga samtal. Ett till David eftersom han såklart var tvungen att åka från jobbet tidigare för att hämta Astrid. Samt ett till Marinah, som såklart gapskrattade åt mig, för att tala om att jag blev liiite sen till vår dejt.

Efter samtalen kollade jag upp hur och när jag skulle få åka hem igen. Åker med sj och missar Gävle så är det liksom Uppsala nästa.

Tåget jag åkte med skulle vara framme på stationen 15.00, samma tid som ett likadant snabbtåg skulle åka därifrån, norrut.

Jag gick för att höra med tågvärden om dom hade nån ide. Han hade varit väldigt snäsig tidigare och definitivt inte gått på min jag-sov-över-avstigningen-historia. Men han var lite snäll ändå som lät mig åka med trots att han trodde att jag var en tjuvåkare.

När han och hans kvinnliga kollega ändå såg att det var sant och faktiskt allvar eftersom jag skulle hämta barn på dagis och så, så kollade dom upp vilka valmöjligheter jag hade. Dom trodde inte att chansen att jag skulle hinne med mitt önsketåg var speciellt stor med dom skulle prata med tågvärden på det tåget och se vad dom tillsammans kunde göra.

När vi då kommer fram till Uppsala så ser jag på perrongen mittemot att tåget norrut står kvar och där står en tågvärd och vinkar, väntar. Jag rusar över perrongen så fort dörrarna gick att öppna, evigt tacksam mot dessa mänskliga och omtänksamma tågvärdar som gjorde att jag inte alls kom hem speciellt sent

———————-

Idag är vi i alla fall hemma jag och Astrid. Efter att ha somnat lugnt vid halv åtta så vaknade hon vid halv elva och var jätteledsen, ja helt hysterisk.

Efter att ha försökt trösta henne i sängen i 50 minuter steg David upp med henne men inget hjälpte. Vi bestämde att han skulle lägga sig och beroende på när hon somnade så skulle jag och hon antingen åka in senare till dagis eller vara hemma. Då var klockan närmare tolv. Somnade gjorde hon nästan tre timmar senare efter tre omgångar Babar och en total genomtittning av bilderna i min telefon.

Så jag bestämde att vi stannar hemma och vilar oss från dagis för det är ingen tvekan om att det är det som spökar.

image

Tjejerna myser i soffan en snabbis medan mammorna får fika bulle ifred i köket.
image
Eftersom solen strålar idag så klädde vi på oss och gick till parken en sväng före lunch. Tyvärr fick hon ett getingstick på kinden så vi snabbade oss hem för att hålla koll på det.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Nämen dåså

Då är jag äntligen på väg hem från jobbet. 6 veckor liksom. Efter lite missöde med tågtider så fick jag springa till ett tidigare tåg och stressade söndr mig lite innan jag kom iväg. Jag bar helt stupsäker på att det gick ett tåg runt tolv, det gjorde det INTE så istället fick jag hosta upp en liten slant till SJ och åka redan halv tolv.

Summa sumarum har det än så länge varit en skitdag men tokstress och träskolöpning samt som kronan på verket så ligger bilnyckeln i jackfickan i tryggt förvar på jobbet. Bra!

Men nu jäklar är det semester så från och med NU så är det en toppendag. Pussar och kramar när man kommer hem, härligt tvåårskalas och lite semestermys (fast antagligen städ) kommer göra dagen toppen. Imorgon är det dock uppgång i ottan igen men sen så…

Idag har förresten lilla fröken sagt till själv att hon ville bajsa på pottan. Det ska firas!

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

I väntan på buss

Att komma på när ögonlocken redan hänger på halv sju att ”oj när var det bussen gick nu då igen” är ingen höjdare. Den nya tidtabellen har redan gjort att jag varit tvungen att kuta som en galen häst till tåget för att hinna med. Nu sitter jag här, väntades på samma buss som då. Hade jag bara kollat busstiderna lite tidigare på kvällen så hade jag sett att den gick 05.29 och INTE 05.39.

Nåja, är huvve dumt får kroppen lida heter det väl, det är bara att kuta för allt vad benen, och knipmusklerna,  håller.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Hesa kråkan

I helgen blev jag förkyld, verkligen förkyld. Förra helgen i Stockholm blev jag dunderallergisk. Efter det har det liksom inte släppt utan istället escalerar det och igår kväll försvann rösten nästan helt.

Idag på jobbet är jag lite disabled för jag kan inte använda telefonen för att få svar på frågor och jaghar den inte heller på för att besvara sådana.

Mitt i allt elände har det i alla fall blivit sommar. Jag gick till bussen imorse med bara kofta, alltså ingen jacka. Äntligen! Dock hade även bussarna sommar tydligen för tidtabellen var ändrad och jag fick istället för att lunka i sakta mak så fick jag kuta allt jag hade från bussen till tåget (som iofs också var buss idag).

Det blir nog i alla fall inte heldag idag känner jag. Känner mig falskt pigg nu efter lunch, lite godis och två treo. Men jag borde nog vila lite känner jag.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+