Läderbröllop

För tre år sedan vaknade jag i ett regnigt Stockholm. Inte så trevligt bröllopsväder men det blir väl vad man gör det försökte vi tänka minns jag. Men mot eftermiddagen tittade solen fram och det blev riktigt varmt och skönt. Det finns inte mycket författat från den där dagen tyvärr, ett inlägg med ett löfte om fortsättning grävde jag upp men det är tyvärr det enda.

Det var faktiskt tack vare Cecilia Blankens som vi hittade chansen att gifta oss på Skansen. Jag mailade David och sa att detta vore väl något för oss? Efter några dagar av förberedelser så stog vi där på Bollnästorget. Nervösa, tårögda och lyckliga. Vänner och delar av familjerna var på plats vilket vi var så himla glada för.

Vad vi ska göra idag då? Ja jag vet inte… äta sushi i alla fall, som vi gjorde där i vår väns lägenhet på bröllopskvällen.

Har ni redan fixat hindersprövning eller har en alldeles egen privat handläggare på Skatteverket så har ni fortfarande chansen i år. 13 juni är det dags för årets bröllopsyra.

554826_4114503705449_1766371693_n 576919_4114507945555_1227469355_n 556736_4114508785576_446115516_n

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Min bröllopsdag, en början

Idag var det vi som fick en helt egen dag av fest, flärd och kärlek.
Nåja, så mycket fest och flärd var det kanske inte men ojoj vad kärlek det var på Skansen idag. Det sista antalet var 424 bröllopspar som ville knyta sina band idag.

Att stå framför den lilla prästen, jag uppfattade inte ens hennes namn, var så mycket starkare än jag ens kunnat föreställa mig. När jag skulle säga mitt obligatoriska ”jag, janna, tager dig, David”… så var det helt omöjligt att hålla rösten stadig. Jag tittade på min moster ovh älskade mamma och började nästan hulka. Till och med prästen blev rörd och var tvungen att ta en liten paus för att fortsätta.

Nu är jag iaf fru Eriksson.

En mer detaljerad beskrivning av dagen kommer.

image

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Bön till vädergudarna

Att vakna på sin bröllopsdag till ljudet av ösregn är väl kanske ingen superstart direkt. Efter att ha granskat smhi, yr.no och klart.se känner jag mig ganska övertygad om att det inte ska regna i alla fall.

Snälla du som bestämmer vädret, låt det bli så. Kylan kan man avhjälpa med kläder men regn är en sån moodkiller så det slipper jag väldigt gärna.

Nu är det dags att kliva upp, duscha, tvätta håret och käka frukost. Ska befinna mig på Birger Jarlsgatan 46 kl 8 och känner jag det häringa Stockholm rätt så bör man vara ute i tid.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

På plats i huvudstaden

Efter historiens kortaste arbetsdag har vi idag hunnit med stenmontering, resa ut till Haninge, studentutspring, kortköp på Norberhs livs,  studentskiva (såååå roligt att träffa mina kära mostrar och alla kusiner utom en), resa in till Kungsholmen och här är vi nu.

Att bo i en lägenhet är enligt Astrid det roligaste hon gjort näst efter leklandet. Hon springer ut och in från balkongen och skrattar så hon skriker, hoppas från soffan ner i spjälsängen och bara springer omkring och skrattar och är helnöjd över att vi liksom är med hela tiden, eftersom det är så litet.

Allt är iaf förberett för imorgon förutom att vispa vaniljsås som vi får göra det sista vi gör för bunken går inte in i kylen.

Mellan 8-10 ska jag fixa håret. Sen har vi sagt att vi ska försöka vara på Skansen runt halv tolv. Vi får väl se hur det går. Sen vet man ju inte heller när vi blir vigda, det kan ju ta tid men samtidigt kan det gå snabbt. Eftersom det är hur fint väder som helst idag så har det antagligen plussats på några till.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Mrs Eriksson

Om två dagar vaknar jag upp på min bröllopsdag.

För mer än två år sedan nu friade D till mig mitt i natten, med en ställbar ring med en superstor mojäng med gnistrande blå stenar på, mitt i natten när han kom hem från en jobbresa i London. Vi hade gått igenom en liten tuff grej som gjorde att vi nog båda omvärderade vad vi ville och gjorde. Vi skulle gifta oss sommaren därpå.

Dock blev det inte riktigt så utan sommaren därpå hade vi istället dop för världens underbaraste lilla unge.

Men nu är det alltså dags. Jag satt i godan ro, läsandes dagens skörd av blogginlägg, när jag plötsligt läste att Skansen skulle ha drop in-vigslar den 9 juni. Det var härliga Cecilia Blankens som beklagade att hon redan var gift och inte fick komma dit och gifta sig.

Nåväl, jag läste om det och blev mer och mer exalterad, det här var ju precis nånting för oss. Jag mailade länken till D och han hakade på direkt. Till och med mer än vad jag gjorde då jag hade mycket att tänka på med jobbet.

Förberedelserna har gått fort, vilket var meningen. Trots att en del grejer tillkommit bara de sista dagarna så ska nog även det lösa sig.

Återkommer om detta skulle jag gissa.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+