Snart är vi ute på andra sidan… hoppas vi

Natten till igår var det Astrids tur att använda bunken som stått bredvid sängen sen i lördags., bara utifall sådär. Då hon i stort sett har emetofobi (fobi för att kräkas enkelt beskrivet) så var paniken ett faktum. Som tur var verkar det som att det blir enda gången. I går var hon en liten genomskinlig hög som låg i samma ställning i soffan hela dagen, livrädd för att behöva kräkas igen.

Nils har idag blivit stabilare i magen så han kan vi nog säga är 100% nu. Äter ju sällan speciellt bra men nu vill han åtminstone ha när man erbjuder något. Astrid har ätit en halv rostad macka och druckit någon mun äppeljuice så jag får väl vara nöjd.

Nu håller jag tummarna för att jag och David ska hålla oss ifrån den här skiten så att det inte blir ännu mer utdraget. På måndag MÅSTE barnen till förskolan annars kommer dom riva hela huset tror jag. Nu får det vara slut.

Astrid skjutsar Nils på sparken.
I tisdags var vi ute en sväng på eftermiddagen. Det gjorde oss alla gott kan jag säga. Även om Nils ville mycket mer än han orkade.

 

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Lilla sjuklingen

Den minsta magen i familjen är fortfarande väldigt ostabil så det verkar bli en veckolång vab-härva. Hög feber lördag och söndag men igår och idag har han varit mycket piggare. Dock är det nästan omöjligt att få i honom något. Några Nils-nävar makaroner vid dagens middag var en stor win.

Det är så jobbigt att se honom såhär. Han är en tunnis i vanliga fall men efter fyra dagar utan mat är han ett genomskinligt sträck.

Imorse ringde vi till barnmottagningen för att höra lite hur dom tycker. Han har haft några syresättningsdippar när vi kollat här hemma men det var inget som oroade vår läkare så då känner vi oss lugnare också.

Vi pusslar så gott vi kan med vab. Båda vill vara hemma men ingen vill vara borta från jobbet egentligen. Jag som precis börjat på nytt och David som är inne på sluttampen med allt som det innebär. Nåja, snart är det helg igen så nya tag nästa vecka. Den som har det tråkigast är stackars Astrid som längtar efter kompisarna på föris.

Glad sjukling.
Glad och nöjd trots feber och illamående, gullunge!
FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Så, vi möts igen

20160213_115110-1

Min gamla trotjänare Vitpepparkorn.  Om det fungerar tvistar de lärde. Jag kan bara basera min åsikt på egna empiriska studier. Varje gång jag tagit Vitpepparkorn, typ en näve, precis efter att nåt av barnen har kräkts så har jag klarat mig. Jag är såklart övertygad om att jag ska bli sjuk varje gång.

Så även den här gången. Misstankarna började växa att något var på tok när han vägrade frukost, trotsig jättego smoothie. Vi fick använda tvång och muta för att få i honom medicinen.

Inte heller ville han ha amerikanska pannkakor till lunch. Istället vill han bara sitta i knät och höll på att somna sittande. Istället la jag ner honom på kudden. Jag tror att han hann sova 10 minuter innan den kom. Första kräkan.

Nu avvaktar vi. Astrid och David var på väg ut för lite ärenden och jag tackar nåt högre stående att vi inte åkte till Bomhus backen som var min plan.

Nils i magsjuketrans.
Nu ligger han och stirrar in i ryggstödet.

 

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Tillbaks på fötterna idag

Imorse var det en helt ny fröken som vaknade jämfört med senaste fyra dagarna. Hungrig, pigg och glad. Det är konstigt hur snabbt man vänjer sig vid ett sinneslag, man glömmer på nåt vis bort hur underbart porlande glad hon är i normala fall, åh vad glad jag är att hon är tillbaka!

Imorse fick vi tråkiga nyheter om att sötaste Leia ramlade med huvudet före på dagis igår och åkte ill sjukhuset när hon blev hängig och kräktes igår eftermiddag. Usch stackars liten! Det är nästan så att man hoppas att det är magsjukan, bättre det än något med lilla huvudet. Vi tänker på er!

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Återhämtning??

Igår efter sovstunden som jag avslutade förra inlägget med kräktes lilla fröken igen tyvärr. Jag ringde upplysningen och hörde mig för litegrann men där sade man inget som jag redan visste eller försökt. Eller jo jag fick väl så att säga godkänt att tvinga i henne vätska. Det behövdes inte för hon kissade ett par gånger under dagen och var mellan sovstunderna relativt pigg samt väckbar när hon sov.

Idag däremot, än så länge, verkar det något bättre. Hon accepterar i alla fall saft i spruta så jag ger henne två åt gången, 10 ml alltså. Håller tummarna tt allt ska få stanna. När vi vaknade vid sju åt hon dessutom 100 ml välling samt att vi fått i henne 20 ml saft i natt också. Det låter inte mycket men med tanke på att hon fått i sig typ 20 ml sammanlagt under söndag och igår så känns det super. Det ska bli spännande och se vad det är för tjej som vaknar om en stund.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Återhämtning

Idag och imorgon får vi stanna hemma och busa och mysa samt försöka hålla humörete uppe på den fortfarande trötta och hängiga lilltösen. Det svåraste med det är mat- och vätskebrist.

I lördags var hon ju dålig och fick upp allt hon stoppat i sig på lördagförmiddag och en del av det från fredagen. Sen igår varken åt eller drack hon alls i stort sett. Ett halv glas nyponsoppa, 10 ml saft och 100 ml välling på hela dagen. Vi hängde i soffan och vilade och sov hela dagen nästan. Sen dess har hon tidigt imorse ätit 100 ml välling två gånger och ätit några små skedspetsar med Skyr yoghurt. Att få henne att dricka vatten brukar aldrig vara ett problem men nu vill hon inte ha nånting alls.

Just nu sover hon, få se hur det blir när hon vaknar.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+