Nu blev det sådär igen

Ett långt uppehåll då det hänt massor och så kommer knappt något av det komma med i ett blogginlägg. Det är så konstigt för det händer hela tiden, varje dag, flera saker som jag vill få ner här men så staplas det på varandra, så börjar jag glömma bort saker och det är då som jag börjar skjuta på att skriva överhuvudtaget. Jag kan ju skriva på telefonen men de två halvtimmar per dag som fröken sover är det alltid tusen och åter tusen saker som ska fixas, donas, göras och kommas ihåg, så då skjuts bloggeriet åt sidan.

Om tre dagar är det dags för Astrids första julafton. Julklappar är införskaffade och alla släktingar har frågat vad vi önskar oss. Det blir väl så något år framöver nu innan fröken förstår själv att hon kan önska sig saker. Det är svårt att komma på. Speciellt när det är många som frågar samt att det är ju födelsedagsfirande veckan efter.

Att slå in paket tillsammans var lättare sagt än gjort, precis som jag misstänkte.

Det är åtminstone lite vinter ute nu. Snö har det kommit och idag är det faktiskt 6 minusgrader. Dock ser det än så länge inte helt lovande ut då man ”lovar” varmgrader framöver, så även på självaste aftonen. Men man kan ju alltid hålla tummarna för en sån här dag.

I söndags var vi till Furuvik för lite julmarknad. Det var mest bara mörkt, blött och kallt men vi höll ut ett par timmar även om mysfaktorn i stort sett uteblev. Astrid åkte lite karusell och var alldeles hänförd av alla ljus, hästar och gubbar på den så vi tog en vända till. Det är gratis så det är bara att kliva på :).

I måndags var det babyträff vilket var hur trevligt som helst som vanligt. Man märker att Astrid trivs med människor omkring sig. Vi längtar tills öppna förskolan öppnar igen så vi har våra stående lekträffar, speciellt nu när bästis Leia har börjat på dagis och hennes mamma börjat jobba. Sen i tisdags (igår) gick vi ner på stan och hängde litegrann. Man märker att den senaste fasen är över nu tycker jag. Massor av nya saker har hon lärt sig och hon är inte alls lika sur och grinig längre, även om det fortfarande är enbart mamma som gäller igen, men det hänger nog mer ihop med förkylningen.

På väg in efter stadsbesök.

Åh men det skönaste av allt i helgen höll jag på att glömma. JAg och D var på julbord. Det blev inte alls sent men det var så himla mysigt och skönt att bara vara vuxna, prata med andra vuxna om vuxna saker. Jag var så fylld av ny energi så att jag under söndagen och måndagen var en bättre mamma än jag varit på mycket mycket länge.

Här hemma har inget hänt. Vi hade så mycket planer men med D:s onda mage så har det inte blivit nånting förutom det allra vardagligaste, och knappt det. Vi skulle fixa Astrids lekrum men det har blivit skjutet på framtiden. Får se vart vi ska göra av alla julklappar utan att pappas nerver ska explodera.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Sjuklighuset

Tre dagar har febern hållt i sig nu. Man märker väl att den pendlar upp och ner på frökens ork och humör. Att hon är sjuk är jobbigt för oss alla för även om hon haft mammiga perioder förr så är det helt galet nu. Hon ska enbart vara hos mig och blir uppriktigt ledsen om jag lämnar henne. Men D är envis och lägger henne och försöker underhålla henne ibland så att jag får andas lite.

När jag inte är i närheten går det naturligtvis bra så det är ju som det ska vara antar jag. Igår var dom ensamma halva dagen då jag hälsade på min älskade farmor på sjukhuset i Uppsala. Det var väldigt jobbigt och inget jag vill skriva om här just nu.

Imorgon är det dags för Leias ett-årskalajz! Hurrahurra. Usch vad stora dom blir. Här hemma promeneras det lika mycket som det kryps plus att hon helt sonika började resa sig upp själv en kväll. Det som är så underbart är att hon fortfarande ser lika stolt ut när hon går som i början. Det uppmuntrar vi såklart och försöker ge henne beröm för det hon gör så ofta vi hinner med.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Informationsflöde

I mitt tidigare liv (det gamla tråkiga barnfria) så älskade jag att nörda. Läste om allt på internet och tog på reda på minsta detalj om småsaker för att det liksom var roligt att läsa och lära samt bilda sig en egen uppfattning.

 Detta gör jag naturligtvis även nu. Men med den skillnaden att den där egna uppfattningen är mycket svårare att fatta. Man läser hundratals ingångsvinklar om massor av saker och att bilda sig en egen bild av hur man vill göra, tycka och tänka är svårt för man är så osäker. Tänk om man gör fel och det blir något som man (vi och Astrid) får dras med under hela hennes uppväxt. Suck…
Det enda jag vet är att jag egentligen VET att jag inte kan göra något fel som skulle åstadkomma någon större skada men man vill ju så mycket. Man vill att allt ska vara perfekt, Astrid ska må bra och vara lycklig, alltid.
Nu vaknade hon så som vanlligt blir inte inlägget som jag tänkt men det kanske blir nästa gång 🙂
FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Trist väder

Idag är tredje dagen som det är dåligt väder när vi är här. Det är helt otroligt vilken höst det varit. Synd att jag känner att vi slösat bort den litegrann här. Det finns inte så mycket för oss att göra ute här vilket gör att vi tar en kort promenad till butiken sen går vi hem igen. Det finns liksom ingen lekpark eller annat roligt att titta på för lilla fröken. Att bara sitta i vagnen är uteslutet och slutar alltid i tandagnisslan.

—————————————–

Nu är det bara två veckor kvar så är vi i stort sett hemma. I alla fall så är vi på väg hem genom Sverige. Vi längtar hem allihopa skulle jag tro. Fast trots det så kommer det kännas konstigt att komma hem. Nu har vi ju skapat oss en vardag under de förutsättningar vi har här och Astrid har lärt sig en massa saker med grejerna som finns här. Klättra upp i fotöljen, krypjagas runt den samma, ja lite såna saker. Samt att vi kommer sakna heltäckningsmattan i vardagsrummet grymt mycket!

Nåja, det ska bli kul att se om hon går själv när vi kommer hem eller om hon låter de få stegen hon tar nu smälta i ett par veckor till.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Jaha då går hon då

I söndags, även känt dom fars dag, så bestämde sig Astrid att snart får det vara nog med att slita så hemskt på knäna. Så hon tog helt sonika och släppte soffbordet och tog tre helt rena steg mot mig där jag satt och kastade en boll.

Sen var det kört 🙂 Nu vägrar hon sitta och leka längre. Hon ska fortfarande hålla en i handen när hon går men kan ibland glömma bort sig och vända sig bort och ta något steg mot något.

Jag hann aldrig skriva inlägget om att hon nu var så duktig på att gå och hålla i en hand, snart släpper hon nog. Det kom liksom innan.

Den som vill se ett minibevis kan titta här. För er som är nyfikna och inte så ofta träffar lillskruttan så finns det lite andra blandade videosar där också.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Rutiner.. ibland då

Förra veckan flöt allt på hur bra som helst. Sov 10 och 15, natt 19:45-07:00 (ungefär). Samt mat 07:30, 11, 16 och 19.

Den här veckan funkar ingenting. Hon vaknar tidigt och vill sova en lite stund till innan frukost, frukosten blir sen, lunchen blir sen. Hon vill inte sova på dagen men är så trött så hon inte vet vart hon ska ta vägen.

Fyra dagar av detta resulterade idag i total meltdown. Vid tre-tiden när vi kom hem från affären bara grät hon. Inte leka, inte mysa, inte MeckarMicke, inte äta och absolut inte sova. Det enda som fungerade var att sitta i mammas famn. Inte mysa i soffan eller sängen utan gåendes, liksom skumpandes, precis som när hon var en riktigt liten bebis.

Efter ett tag när jag började tappa känseln i armarna bet jag i det sura och bar henne tre trappor ner där selen låg i vagnen. Efter en stund i selen sov hon en stock. Riktigt mysigt att ha henne sovandes på bröstet, det var ett tag sen om man säger så.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+