Förmiddagspaus

Lilla fröken sover en liten stund, jag räknar med att hon ropar på mig ganska snart.

Att vara hemma hela dagarna med henne är faktiskt riktigt mysigt. Faktiskt tror jag att det än så länge varit mer utvecklande för henne att vara det än när vi är hemma och flänger och far. Nu har jag 100% tid för bara henne. Vi går omkring, rullar boll, lagar mat, pratar, dansar , busar och skrattar.

Igår började hon gå när man håller i bara en hand. På förmiddagen fick jag ”lura” henne genom att hålla handen en bit bort men när David kom så gick hon helt av sig själv och höll i ena handen bara.

Dessutom traskar hon runt TV-bordet. Det gulligaste hon gör nu är att dansa. Alltså hon dansar när hon står om det blir musik på radion. Gungar den där lilla rumpan fram och tillbaka.

Idag ska vi på fabriksvisning på Davids jobb. Ska bli roligt att för en gångs skull se var han jobbar.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Skrattfest

Varje dag skrattar vi en massor tillsammans. Hon är en riktigt liten tokfröken som bara busar hela tiden. Hon hittar på lekar och tokigheter, härmas och bara skrattar åt allt hon gör och låter.

På öppna förskolan finns en brandbil med sirenljud. Idag hos Thealie såg hon en annan röd bil och började tjuta precis som brandbilen.

At gå omkring med vagn, eller vad som helst är det som är roligast nu. Med gåvagnen hemma får man vända och vönda om och om igen fram och tillbaka. Hon traskar stadigt på och småskrattar för sig själv.

Imorgon är det besök på jobbet igen.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Aj vad jag älskar mitt barn

Händelse vid frukosten:
Lilla fröken sträcker ut sin grötkladdiga hand så att jag ska få smaka. Jag pussar den lite och låtsas sen äta upp den i ett nafs varpå hon slänger sig bakåt i stolen i ett klingande gapskratt, för att i nästa sekund tvärt avbryta för lite dans när dom börjar spela musik på radion. <3

Såna små saker gör att hjärtat bara svämmar över och jag börjar skratta med tårade ögon. Hur kan nåt bli så perfekt?

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Bebisbunt

Idag har vi varit på bebisdejt hos den yngsta i skaran. Det är ofattbart vad fort det går och vad stora alla har blivit. Nu är det inte en lugn stund och flera av de små tar sig fram för egen maskin och gör att man då och då får byta bebis och helt sonika hålla i en annan som håller på och reser sig upp eller rasar omkull i sin framfart.

Här hemma kryps det för fullt och utvecklingen går som vanligt i rasande fart. Mycket har fått stå tillbaka nu under den tid som krypningen har fallit på plats. Tal och sådan utveckling har gått tillbaka så som ofta händer när något stort kroppsligt är på gång.

——————–

Det här med amning är ett ämne som är känsligt för många. Speciellt för dem som av olika anledningar inte kunnat eller velat amma. Jag kör på så länge det bara går och känner vissa dagar att jag mer eller mindre tvingar henne till bröstet. Att få i sig bröstmjölk med alla nyttigheter och antikroppar som det innebär vill jag ska vara en möjlighet ett tag till för Astrid.

Men det är svårt att hålla upp det nu när hon äter allt mer sällan på natten och det är svårt att få till på dagen då det inte funkar sittande utan vi måste ligga i sängen. Dessutom håller hon sig inte mätt på det utan det blir mer som en förrätt till lunch och middag tex.

Sent igår kväll ammade hon som vanligt men vaknade, efter bara en timme, mitt i natten och var helt hysterisk av hunger. En flaska välling senare sov hon lugnt till morgonen. Får se hur länge det funkar att amma så sällan som jag gör, jag behöver iaf inte fundera på hur jag ska sluta för det kommer nog ske helt automatiskt endera dagen.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Vardagslyx

Under frökens första sovstund känner jag nu att det är dags för vila och ro för mig. Värmde mig en kopp te och tog datorn till soffan. Det är jag med råge värd och det känns skönt att jag bestämde mig för att lämna allt som skrek åt mig när jag luffsade till soffan.

Resan hem i lördags gick hur bra som helst. Självklart var jag och David som två lik hela lördagen och även igår men Astrid sov jättebra på planet vilket var skönt.

När vi landat svängde vi in hos Mallan och Foppa för en redig frukost som vi längtat efter hela veckan. När vi åkte igen sov Astrid hela vägen nästan. Gullungen, hur trött som helst.

———————————-

Man märker att krypövningen tar på krafterna för hon har helt glömt bort mycket annat hon lärt sig. Det kommer såklart tillbaka för just nu är det bara krypa som gäller.

Hon har dessutom börjat bli riktigt blyg och väldigt mammig. Om jag går utan att hon märker något så går det utmärkt med bara pappa. Men så fort jag kommer hem igen så blir hon jättegnällig igen och ska bara vara med mig. Det är väl så det blir men vi får försöka se till att jag är borta lite mer så att hon kan vänja sig vid det.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Slut på tjugo

Idag börjar en ny era i fröken Norbergs liv. En nytt decennium påbörjas och en ny ruta kommer behöva kryssas i på diverse undersökningar och liknande.

Själva dagen har firats med ett turkiskt hamam med allt vad det innebär. Det var helt underbart att komma ifrån i två hela timmar och bara njuta av att vara ensam. Eller ja, den stora håriga turken var ju med såklart. Peeling, skummassage, ansiktsmask och helkroppsmassage med ansiktet inkluderat. Skummassagen var det allra bäst och så otroligt njutbart.

Här i Turkiet går livet sin gilla gång. Våra dagar ser ganska likadana ut. Vaknar vid sju (tidigare än hemma givetvis). Frukosten öppnar åtta så då går vi ner och charmar alla. Sedan en tur upp till rummet för att packa lite väska och svalka oss. Sedan promenad med lunch och fruktstund för att mot eftermiddagen gå till hotellet igen för lite svalka. En sväng ner till poolen med bad, drink och lite vila. Efter det brukar vi hänga lite på rummet så att lilla fröken får svalka sig ordentligt igen innan kvällstur på stan för middag.

Det är så himla mysigt att ha Astrid med och hon är så duktig hela tiden och bara suger i sig intryck och saker att lära sig. Som att det inte räcker med alla nya intryck och 40-gradig värme så håller hon dessutom på att lära sig krypa.

Folket i Egypten är så otroligt barnkära så jag har aldrig sett på maken. Folk kommer gående och kan gå långa omvägar bara för att få titta ner i vagnen och smeka henne på kinden eller bara komma alldeles för nära i Astrids tycke. Hon gör oftast sitt bästa för att ignorera dem och ser ofta rakt igenom den stackare som pockar på uppmärksamhet. Pappa David är stolt över sin dotters ovilja mot svartmuskiga män.

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+