Igår var det en sån där dag som gör Sverige värt på våren. Varmt och soligt efter vad som känns som en evighetslång vinter. Vi skandinaver som varje år stänger in oss i några månader öppnar plötsligt upp oss. Solen gör oss höga och glada ja rent utav sociala. En sån dag ni vet.
Vi åkte upp till Söderhamn för att vara med i demonstrationen för att vi vill att kusin Ronjas bästis Nadine ska få stanna i Sverige, hennes hemland. Det var god uppslutning även om jag tycker att det fina vädret hade kunnat dra ut några till privilegierade svenskar ur stugorna och visa sitt stöd.
Efter vi lyssnat på talare och underbara Kristina Amparo som bjöd på underbar sång så köpte vi lite korv och glass och njöt i solen.
När vi sen åkte hem till farmor och farfar i Vannsätter så var det som vanligt paradiset på deras framsida. Nils somnade så vi njöt av att vara bara vi tre en liten stund, njöt av godis i solen. Riktigt mysigt och välbehövligt. Speciellt när dagen idag bjuder på snöblandat glopp och smutsgrå himmel.
