Vi andas ut, för en liten stund

Igår var det dags för undersökning av Nils igen. Det var 3 månader senast och otroligt mycket har hänt sedan dess med Nils kropp. Han har börjat gått, han hoppar och dansar.

Allt såg så bra ut sa läkaren, jag andades ut andetaget jag tog imorse. MEN man kunde se en skillnad, blodet från hjärtat och ut i lungartären flödade något snabbare än senast. Det har alltså blivit lite, lite trängre där, den har liksom blivit lite mer utdragen då Nils vuxit och avstånden inne i kroppen ökar eller vad man ska säga. Oron tillbaka igen.

Det är inte säkert att detta är en trend utan vi får en ny tid om tre månader igen för att se vad som hänt då. Fortsätter flödets hastighet att öka då så kan man se det som att det är något på gång. Det är omöjligt att sia framtiden det förstår vi ju men en operation blev plötsligt verklighet. Att det kommer behövas har vi ju vetat om hela tiden men så länge allt sett bra ut så har man på något vis vaggats in i nån slags förnekelse eller nåt.

Trots detta är vi nöjda med gårdagens besök.  Vi har oftast mycket frågor men det är inte alltid man kommer ihåg alla när man vaknar men igår rotade vi djupt och fick svar på allt vi undrat.  Bland annat gällande Nils allergi samt den diastas som man ser att han har när han ska dra sig upp med enbart magmusklerna. Jag undrade lite om det hade något men operationen att göra men det trodde inte Fredrik, vår läkare, utan att det var troligt utan det borde växa ihop av sig själv.

Jag har dessutom tyckt att Nils så ofta blir blå runt munnen och på händerna och fötterna. Men inte heller detta beror på hjärtat utan är helt normalt även på friska bebisar bara det att jag tänker på det mycket mer. Om jag tycker att han börjar bli grå i ansiktet så ska jag titta på tungan och tandköttet för där visar det sig om syresättningen är dålig pga hjärtat. Men Fredrik lugnade oss och sa att skulle det vara nåt så kommer det synas på ultraljudet långt innan det blir synligt utåt på Nils.

image
Bild från fika på stan igår. Gissa blickarna från alla sockerlivrädda förstagångsmammor.

En kommentar till “Vi andas ut, för en liten stund”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *