Mitt stackars barn

Att ta med ett litet barn till McDonalds är något som jag av någon anledning tidigare har fördömt. Jag har i mitt fördomsfyllda sinne att föräldrar som gör detta inte har tillräcklig fantasi, antagligen kommer det stackars lilla barnet växa upp tjock och sockerberoende.

Gud så dumt egentligen. Den lilla hamburgaren är ju knappast värre än köttbullarna och makaronerna och en smörgås där hemma. Det är ju knappast så att vi äter där varje dag, oki två av fyra senaste dagarna, och hon får ju knappast en egen pommes, nåja hon åt nästan halva min. Men hon dricker i alla fall inte läsk. Hon får en mugg med vatten och suger högtidligt på sugröret.

Dock hoppas jag att det kanske syns på oss att detta är inte något vi gör speciellt ofta, och det kommer knappast bli så i framtiden heller. Men det är himla lämpligt med lite snabbmat ibland. Bara man äter, och ger, det med lite tanke, så det inte blir av slentrian. Det är det jag känt att många familjer som jag sett på donken gör. Ena dagen äter dom plusmeny på donken och andra dagen en stor kebabspecial extra allt, utan att säga för mycket så menar jag väl egentligen att det syns på dem.

image

2 reaktioner till “Mitt stackars barn”

  1. Jag känner två personer. Den ena äter oftast hemlagat, är aktiv, tränar men är ganska överviktig. Den andra äter mestadels godis och skräpmat, tränar aldrig, sitter mest hemma och är pinnsmal. Båda har barn. Båda äter på Donken ibland med sina barn. Du kan inte titta på en främling på McDonalds och veta hur ofta de äter där eller hur de äter hemma eller hur mycket de rör på sig bara genom att titta på deras vikt. Personerna ovan är långt ifrån unika i min umgängeskrets. Känner många människor som kanske inte är så hälsosamma som de ser ut och tvärtom.

    1. Det har du alldeles rätt i och jag vet att det är mina fördomar som gör att jag säger så. Jag talar inte heller om enskilda människor och inte heller enbart om vikten.

      Jag tycker att när hela familjen, mamma pappa och kanske två barn är sjukligt överviktiga och stånkar stönar och pustar för att ta sig från bilen, även barnen. Då rycker mina fördommar in. Visst. Det kan vara någon sjukdom, dlm kanske tränar bra och är ute varje dag… Men jag tror inte det va! Det är dom familjerna jag menar.

      Jag är själv en sån som äter skräp, godis och aldrig rör på mig, ändå slipper jag kämpa med en skadlig övervikt. Det är inte heller de vuxna jag menar… Utan barnen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *