Att ha min kära mor här är bland det bästa jag vet och jag hatar att vi får träffas så sällan. Hon har de senaste 6 åren bott på Åland vilket gör det lite krångligare att hälsa på både för henne och för oss. Det tar lång tid att resa, båten gör ju möjligheterna ganska begränsade och vägen dit är den tråkigaste i landet skulle jag vilja påstå.
Därför njuter vi i allra högsta grad av att få ha henne här. Igår var vi bland annat till stan och ut till valbo. Vi shoppade, fikade och mös. Jag och D skulle egentligen ta en datemiddag men vi blev mer sugen på grillat och gott vin hemma.
Imorse när Astrid vaknade sa jag till henne att gå och väcka mormor. Till min förvåning hoppade hon ur sängen och gick ut. Jag hörde hur hon öppnade dörren till gästrummet sen blev det tyst. Efter nästan fem minuter var jag tvungen att gå upp och kolla vad hon gjorde. Då stod hon bara där vid sängkanten och tittade på mormor, vågade inte riktigt sträcka ut handen och peka på henne tror jag, lillhjärtat.
Ja träningstorkan ja. Nu har det gått så lång tid att jag från att ha varit helpeppad, älskat varenda svettig minut och fått grym inspiration av alla träningsbloggar jag läser, så är jag nu helt olockad av träning och alla käcka bloggare står mig upp i halsen. Har ingen lust!
Kommer jag hitta tillbaka? Kanske. Just nu känns det inte så, ursäkterna är enkla och alltför lätta att hitta på.
Janna, bara gör! Tänk inte, skriv i kalendern ”Joggingrunda, 30 min” ”Armpass, 40 min” eller vad du nu vill göra. Skriv ned det, och sen gör du det bara. Vad är det man säger, ”Motivation gets you going, determination keeps you going.” Jag säger – Du har inget val. Kör bara kör! *Är äckligt pepp och står folk upp i halsen* ;D
*lipar* hurtiga jävel 😉
Det är ju det som gör det ännu jobbigare, att jag vet hur lätt det skulle vara att bara göra.
JAg SKA, jag ska INTE försöka.