Tankar om mat

En vacker dag så kommer fru Eriksson här få ett stort utbrott på all besatthet av mat. Det är dieter, program, rekomendationer och annat till höger och vänster och hela tiden. Ät det här, ät inte det här, du måste absolut få i dig det här, ät nu, ät då, ät jämt, ät aldrig. Det skiftar ned allt snabbare hastighet vad man ska följa som är sååååå förra året.

Ja ni kanske fattar. Om folk bara åt normal mat, rör på sig så att man förbrukar mer än man tar in så går man liksom ner i vikt. Det finns inga genvägar och tar man ändå en som verkar lockande så finns där ofta ett pris, ett offrande eller som i vissaläskiga fall, sjukdomar och liknande.

Det är liksom rörelse som är hemligheten. Om du äter mer än du gör av med så sparas det i kroppen, konstigare än så är det inte. Rör du dig inte så ät mindre. Jag vet att jag inte rör mig tillräckligt (och det känner jag av på många sätt) och därför kan jag inte svulla i mig hur stora portioner som helst och godsaker är något som jag vet att jag inte kan svulla i om jag inte vill gå upp i vikt. Inte svårt alls!

Anledningen till det eventuella utbrottet är allt snack och krångel och hejåhå på jobbet. Att gå på diet tycker jag är för sådana som tex blir sjuka eller bli skadade av sin vikt, som kanske måste gå ner i vikt innan man har möjlighet att motionera överhuvudtaget. Även som allergiker eller om du är överkänslig mot nåt. De här kolhydratfattiga ”dieterna” har gjort att många, även jag, har upptäckt att magen mår mycket bättre av att undvika kolhydrater till middag och senare, men snälla snälla…. att äta i stort sett fett och protein när hjärt- och kärlsjukdomar är en folksjukdom.

Jag inväntar nästa våg av påhitt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *