Sommarens sista konsert

Som småbarnsföräldrar vi är tycker jag att vi lyckats riktigt bra med konsertsommaren 2012. Springsteen, Winnerbäck och ett grymt avslut med Coldplay under gårdagskvällen.

Planen från början var att vi skulle få några dagar och nätter för oss själva i Stockholm i samband med konserten men på grund av lite missförstånd på jobbet så for vi fram och tillbaka.

Men oj vad det var värt det. En sån show som jag bara vill se om och om igen. Grymma!!! Underbara låtar, häftiga effekter med laser, konfetti och blinkande armband på hela publiken. Jag var i extas i en timme och femtio minuter långa (korta?) konserten och kände mig helt matt när det var över, men samtidigt pumpad och hög av nåt slags rus. Ja ni fattar ju själva. David var väl lite mer sansad men han är halvny coldplay-lyssnare så det var nog det.

Vi fick grymma platser då vi hade grymmaste turen att kunna slinka in i den näst främmersta inhängnaden. Ja jag är helt enkelt toknöjd.

image

image

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+

Springsteen and the E-street band <3

På stan i torsdags såg vi en massa människor med skylt på bröstet, en namnskylt typ där det stod namn och ort samt ”vakta ditt hjärta” på massor av olika språk. Nu kanske flera av er känner denna slogan, jag gör det inte. Därför var jag igår när vi for ner på stan tvungen att fråga vad det var som hände. Vi såg liksom fler med skylt än utan och funderade på om Sahlgrenska hade nån konferens för hjärtsjuka eller liknande. Det var det inte.

Det var Jehovas vittnen som hade sammankomst i Scandinavium. Från hela Europa hade man kommit och sade stolt att Gud fyllde minsann hela Scandinavium.

Släng dig i väggen Jehova är det enda jag har att säga. Konserten igår var ett halleluja-moment. Bruce och hans band fyller dessutom Ullevi… Två gånger.

65 000 pers som sjunger unisont och gungar med armarna. Människorna på läktarna som glömmer att dom köpt sittplatser och står och hoppar och dansar hela konserten. Ryyyyyyyys!!!!

Jag har inte så mycket att säga om låtar och. Han spelade alla de känner igen, inklusive min favvo I drive all night. Jag är inget direkt fan men tydligen ska man se en idol tre gånger sen är man fast. Det stämmer tydligen föf jag känner mig fucking frälst idag. Jag köpte till och med en tröja, jag har liksom inte ens en Winnerbäck tischa.

Grymt är det enda jag har att säga.

Visst, 3 timmar och 44 minuter gör att man i slutet mer känner sig överkörd av tåget än som en euforisk konsertbesökare men det har jag ju glömt idag, de stumnade benen och bultande fötterna är som bortblåsta. Idag minns jag bara det underbara, det glada, det lekfulla.

Fler konserter hoppas jag det blir.

image

image

FacebookTwitterGoogle GmailWordPressTumblrBlogger PostGoogle+