Nyårsafton var under många år den dag på året då man hade som högst förväntningar på en riktigt bra fest. Oftast har det faktiskt infriats måste jag säga men utan stress och jobbigheter innan, hur, var och med vem kommer kvällen bli roligast. Man skålade och drack och dansade.
Nu för tiden? Ja något lugnare, mer fridfullt skulle jag vilja säga. Eller ja, fridfullt blir det väl kanske inte med två fyraåringar och en tiomånaders bebis. Men ändock avslappnat och mysigt.
Våra vänner från Stenbärs hängde med oss hela eftermiddagen, kvällen, natten och följande förmiddag. HUr roligt som helst. Synd bara att Astrid tyckte att hon skulle visa en sida som vi sällan ser här hemma, även om den förekommer oftare och oftare. Bara grina grina och gnälla. Det är oklart vad hennes behov är och därför är det svårt att sätta fingret på vad vi kan göra för att hjälpa henne. Det har blivit som någon slags roll som hon tar på sig när hon leker med Leia, dom som förut lekt så bra.
Gissningsvis hänger det ihop med att L numer säger ifrån ibland och det gillas väl inte av fröken boss. Men båda kommer säkert lära sig nåt av det också hoppas vi.
Hur som helst. En mycket trevlig kväll med trerätters middag, fyrverkerier i från andra i området, sällskapsspel och nattvakna barn (endast familjen Erikssons). Samt en lat dagen efter precis som sig bör.
Jag tog en enda bild under kvällen, en enda! Det har varit det genomgående temat genom hela helgerna inkluderat Astrids födelsedag. Trist men så är det när man står upp till knäna med saker att göra.
