För ett år sedan ungefär den här tiden, runt fem på eftermiddagen, så satt jag antagligen i ett litet opersonligt kök min emot min älskade sambo. Framför mig stod en bricka med metallock över diverse tallrikar och framför D stod en plastburk med köttbullar och mos som han hittat för halva priset på Konsum. Bredvid bordet låg ett litet knytte och sov i en plastlåda.
Vi var bara så lyckliga. Vi såg fram emot att se ut över Gävle och få njuta av fyrverkerier från hela stan. Hela familjen. Vi var tre stycken trötta personer som tittade ut vid tolvslaget. En som hade levt strax över ett dygn.
Efter den natten har det gått i ett kör. Igår hade det plötsligt gått ett år sedan jag väckte D med ”nu tror jag att nåt är på gång” klockan halv fyra.
Att ha kalas var något som fröken tog med ro. Men för oss, som fortfarande känner oss som nyblivna föräldrar är det otroligt stort. Samtidigt som vi känner oss rutinerade med alla händelser och allt vi gjort under året. Men varje dag vaknar en tjej som bearbetat det hon lärt sig under gårdagen. Vi slutar aldrig att förvånas.
Min plan är att skriva en ett-årskrönika om mitt liv som bebisförälder. Vi får se hur det blir med den saken
Kram och ett gott nytt år på er alla!!!
