Aldrig trodde jag väl att några veckor skulle gå så sakta. Samtidigt som jag såklart ville att semestern skulle hålla i sig så ville jag att veckorna skulle springa fram i räcerfart så att vi skulle hamna här, imorn är sista dagen på vecka 12 och vi har tagit oss helskinnade till det magiska utgången av vecka 12.
En liiiiten bulle har börjat förma sig en bit nedanför naveln. Den lite större bullen som formats under våren har på så sätt blivit ännu större och trots att jag gått så kort tid så har jag knappt några kläder jag kan ha längre, iaf i byxväg.
Jag är fortfarande helt slut och ärädd för att jag kommer bli tvungen att tvinga i mig de där vidriga järntabletterna.
Förutom våra föräldrar vet nu även sara för hon kom hit till oss och avslöjade att även dom ska få en til liten, bara en månad innan oss ungefär. Idag kommer även syster Emma få veta och imorn Johanna och hela sällskapet som är på kräftskivan.
Att berätta på jobbet känns skitjobbigt. Perioden jag kommer vara borta är den period som jag är anställd för att vara där. Nåja, berättar jag nu när jag kommer tillbaka så har dom chans att stoppa in nån på min plats.