16 månader – en uppdatering

Ojojoj vilken vecka vi haft nu. Med febern som började på midsommar utvecklades en helvetesvecka. Mest för Nils men har han det jobbigt så blir det så för oss också. Febern satt i tre dagar och avslutades med härliga utslag över hela kroppen. Google säger tredagarsfeber och allt google säger är sant, eller hur var det nu. Men även om febern tog slut så fortsatte Nils att vara dålig. Trött, gnällig och bara arg mest hela tiden. Han vaknar 10 gånger per natt (och det är underdrift) och är jätteledsen, han ska ha mat varje gång och det duger inte med vatten eller bara stoppa i nappen. Detta har gjort att vi har möjlighet att blanda tre flaskor under natten och så varannan gång får han äta upp det som blev kvar sedan förra gången. Hygieniskt? Inte direkt, men den enda lösning som vi kommer på just nu i dimman av sömnbrist.

I övrigt har vi fått en stor bebis nu. Jodå han är fortfarande en bebis även om tydligt minns att vi tyckte att Astrid hade gått ifrån bebis vid det här laget och var ett barn. Men är det inte så? Varje bebis får vara just det lite längre än den innan?

Nils är en väldigt, väldigt bestämd individ. Han blir skogstokig när han inte får det han vill eller göra som han planerat. För planerar gör han. Han har storslagna planer för det mesta verkar det som och om man inte hjälper honom med vad han tänkt sig så blir han tokarg. Det kan tex vara att klättra upp på fönsterbrädan, riva ner TV:n, slänga ner saker från övervåningen för att se vad som händer. Ja ni kanske förstår att vi har händerna fulla. Samtidigt som han är ett ilsket yrväder ena sekunden så är ju världens gosegris. Att krypa upp i min eller Davids famn och rulla ihop sig till en liten boll verkar vara livet för den här lilla galningen. Att pussas och bara vara nära är något han verkligen njuter av, korta stunder innan det är dags för nästa påhitt.

Att göra: Nils älskar djur, ÄLSKAR. Han blir utom sig av glädje om det finns minsta möjlighet till interaktion med ett djur, alla djur, från myra till häst. Han har ingen som helst respekt för dem till skillnad mot Astrid som alltid har gillat att hålla en viss distans mot djur. Att titta på djur, klappa djur, gosa med djur, jaga djur, ja allt med djur det är nog det Nils skulle välja som favorit. Annat som är riktigt roligt är att titta på fordon, traktorer, lastbilar, bussar you name it. Han brummar som en motor om han ser en traktor på långt håll.

Att prata finns det inget intresse av än så länge. Han gör några djurljud, traktorljud. I övrigt har han några ljud som vi kan känna igen för uppmärksamhet, ”jag behöver hjälp” och liknande. Han gör sig dock oftast ganska tydligt förstådd med att peka och bara låta uppfordrande när han t.ex vill ha något. Sen att hitta exakt rätt grej är svårare, det kan t.ex vara exakt rätt pommes i en skål full av pommes på IKEA.

Han full koll på kroppen nu, börjar lära sig att hoppa, speciellt på studsmattan såklart. Han kämpar med att lära sig ta sig fram på Astrids gamla trehjuliga sparkcykel och vette tusan om han inte kommer kunna sparka sig fram med den i slutet av sommaren.

Sömn: Det sovs en stund på dagen, allt mellan 40 minuter och 3 timmar, man kan aldrig så nog veta hur länge. Natt är det mellan 19.30 (-isch) och 07:00 (-isch) med uppvaknande minst två gånger. Förutom 2 nätter förra veckan då han bestämde sig för att sova hela natten, samt de senaste 7 nätterna då han vaknat 10-20 ggr per natt.

Mat: Att få den här lilla envisa busen mat är inte det lättaste. Eller jo, det han gillar kan han äta en vuxenportion av (i normala fall). Men det är däri problemet ligger, det är ju omöjligt att hitta något han gillar. Det mest vi lägger fram petar han inte ens på. Korv är det enda som alltid går i. Pasta som nummer två. Sen jag började jobba har det inte blivit så mycket pannkaka så det får vi prova i helgen igen. Jag är inte orolig för han äter fortfarande mycket ersättning och får i sig järn och andra nyttigheter så det räcker från det. Men det blir ju så tjatigt när man tex ska äta ute, plus hans allergier då förstås för mjölk och ägg.

Storlek: Han har vuxit på längden och dragits ut rejält tycker vi att det ser ut som. Han har inte haft mycket bebishull nån gång men nu ser benen ut mer som barnben, långa och nästan smala. Han har ju att brås på så det kanske inte är så konstigt. Hans perfekta storlek nu är 86 men drar mycket tröjor och så i 92 medan byxor i samma storlek blir liite långa men på tok för stora.

wpid-wp-1435301885554.jpeg

Fyraåringen och nyheterna

Jag har skrivit om det här förut men då gällde det främst nyheter på radion och liknande. Idag tittade vi på barnkanalen när det blev nyheter även här, Lilla Aktuellt. Numer vet jag att inte heller dessa nyheter är avsedda för mindre barn än kanske skolungdomar.

Jag gick på toaletten, och satt alltså inte kvar, när en märkbart skakad Astrid kommer in. ”Jag vill aldrig åka till Europa” säger hon. Jag tänker snabbt vad nu detta. ”Då kan man dö på båten”. Poletten trillade ner, de fruktansvärda flyktingbåtarna alltså.

Jag försökte så gott jag kunde förklara om många som inte kan stanna i sina hem och att dom försöker hitta bättre ställen att bo på. Att dom därför hoppar på alldeles för många på små, dåliga båtar och att det därför är farligt för dem. Jag vet inte hur mycket lugnare hon blev, vi får väl se om jag får med henne på Ålandsbåten igen.

wpid-img_20150424_150643.jpg
Älskade trygga ungar som aldrig kommer behöva fly för era liv och lämna land och släkt.

Älskade unge – ett helt år

För ett år sedan hade jag en av mitt livs absolut värsta kvällar, i hård konkurrens med morgondagen för ett år sedan. För exakt ett år sedan hade vi precis fått veta att vår alldeles nya bebis måste åka ner till Göteborg för att opereras och det är förmodligen ganska bråttom. Världen rämnar totalt, vi kippar efter andan, hör inte vad någon säger, gråter och jag går in i en liten bubbla.

Kvällen innan dock. Det är den lyckligaste kvällen sedan 30 december 2010. Som ett skott kom han när det väl satte fart ordentligt. Ute på inte ens en handfull krystvärkar och en mamma som skriker att nej stopp jag hinner inte med. Men den underbaraste klumpen kommer till oss, 55,5 cm lång och över 4 kilo, 19.24 på onsdagskvällen.

untitled-10-34

Vi njuter av lugnet som kommer över oss, vi längtar hem och bestämmer oss för att sova kvar på förlossningen i väntan på morgondagens läkarundersökning. Vi fikar den välförtjänta smörgåsen, jag får nyponsoppa (som vanligt kan man nästan säga) och är bara så lycklig, känner mig knappt trött för tillfället.

Vilket år det varit. En lugn och glad bebis hade vi fått oss, oftast nöjd, tokig och glad. Nu har vi här hemma en ettåring som är grymt busig. En egen liten person som är nyfiken på allt och älskar att se vilken reaktion som kommer komma av allt han hittar på.

 

 

 

 

11-månaders uppdatering

Kan ni fatta att den här lilla virvelvinden funnits i familjen i snart ett helt/bara ett år? Det kan inte jag.

En glad och busig lite person som kommit ut på andra sidan utvecklingssprånget som en helt ny bebis. Han förstår vad vi säger på ett helt annat sätt. Man kan visa hur man gör vissa saker och så gör han det. Han har så smått börjat härma ljud vi eller tex fordon djur och han härmar vad storasyster gör så gott han kan hela tiden. Han vinkar, klappar händerna och dansar. Han skrattar så han kiknar när man gör nåt bus, hoppar eller dansar.

Igår vid middagen gissade jag och D på hur lång tid det skulle ta innan Nils räknat ut hur och lyckas ta sig förbi trappavstängningen. Vi gissade tre dagar. I morse satt han två trappsteg upp när jag varit till tvättstugan och vänt. När han såg att jag kom satte han av uppåt i en rasande fart, jaha det var den lösningen.

Att göra: Gå och gå. Jodå nu tar han sig fram på två ben. Förra helgen hurrade vi för att han tog typ 10 steg tvärsöver vardagsrummet. Sen några dagar tillbaka föredrar han att gå istället för att krypa. Galet! Det han gillar bäst just nu är att vara med. Sitta och leka för sig själv går bra korta stunder vilket är skönt men allra helst ska han sitta på höften och vara med, allra helst sitta på köksbänken men nyfikenheten till vad som finns utanför kanten är än så länge alldeles för stor.

Bästa stället är uppe i duschen. Den är upphöjd med ett trappsteg och där klättrar han upp och ner upp och ner och gömmer sig bakom duschdörrarna i genomskinligt glas.

Sömn: Han sover hyfsat ändå nu. Förutom att de flesta nätter innehåller minst en timme vakenhet så sover han mellan 19-6.30 och det tycker jag är rätt bra ändå.  På dagarna görs försök att sova en gång. Förmiddagssovet har blivit längre och han vill absolut inte, men måste, sova en skvätt på eftermiddagen också för att resten av familjen ska orka.

Mat: Vi kör på med BLW. Han får äta det han vill och hur han vill av det vi lägger fram. Dock har vi fortfarande problem att hitta någon vidare mångfald i det som passar att stoppa i munnen. Äggfria amerikanska pannkakor, pasta eller blodpudding funkat alltid medan tex färsbiffar, mos, broccoli eller morötter vägras. Avokado var en riktig favorit också upptäckte vi. I övrigt kör vi fortfarande med den mjölkfria ersättningen.

Storlek: Mest 86 nu tror jag, men mycket 80 ändå. Hur lång och tung han är får vi inte veta förrän nästa månad.

image

De små (fram)stegen

En bebis lär sig tusen små saker under sitt första år.  Små nervtrådar som ska kopplas ihop och ledas rätt,  göra rätt,  fatta rätt. De flesta saker ser vi inte ens med blotta ögat.  Vi ser de stora sakerna.  En medveten riktad rörelse, ett huvud som vrids mot ljudet av ens röst,  ett skratt.

Bebisen lär sig lyfta på huvudet,  den lär sig sitta,  klappa händerna och visa hur stor den här.  Allt detta är ju grymt stort.
Men allra störst måste de där små stegen vara.  Igår bjöd han på ett,  sen två.  Efter det var han så trött att han inte ens orkade stå upp, fatta ansträngningen att få ihop balans med rörelse och en kropp som inte lyder. 

Idag bjöd han på fyra små vingliga steg. Det är pappan som har magin och lockar fram det där lilla extra som behövs för att våga.

Om det finns bildbevis?  Nix.  Men var lugna, det kommer några osäkra, men bestämda, steg på film snart.  Hoppas jag.

image
Bjuder på en bild där sparkar sig framåt i gåvagnen istället.

 

Fem månader av kärlek

image
På Astrids fem månadersdag satt hon så pass stadigt själv att man kunde packa bort en bit och ta en bild. Vår något längre herre är mer instabil och har nog lagom till nästa månadsdag stärkt sig så pass att han klarar av att hålla balansen i sittande ställning.

Att sitta i barn- eller gåstol är en helt annan femma. Han har aldrig behövt protestera för att det verkat jobbigt utan han hinner tröttna först, speciellt eftersom man kanske inte är blixtsnabb varje gång och lägger upp den där himla leksaken på en gång. Men de stunder han sitter nöjd så är han såååå nöjd och tar sig fram med gåstolen för egen maskin, lite dåligt med styrningen bara men vad gör det när man har en storasyster som åker med därbak och styr när det behövs.

Favvosak att göra: Skratta åt storesyrran, köra omkring i gåstolen, bada i poolen och skvätta som en galning.
Sömn: Fortsatt bra. Vissa nätter är skräp men jag lider inte av det lika mycket som förra gången verkar det som. Dock har det kommande utvecklingssprånget gjort att han absolut inte vill somna. Han måste vara på exakt rätt tröttnivå för att somna överhuvudtaget annars blir det skrikfest och man får börja om.
Mat: Fortsatt i stort sett helamning. Dock har jag nu sanerat min kost helt från både ägg och mjölk samt jordgubbar och choklad så vi får se hur länge jag håller ut.
Längd och vikt: Ingen aning faktiskt för det var ett tag sen vi var iväg. Uppskattningsvis 8 kg och 69 cm.