Hemma med halmen

Att komma in hemma efter att ha varit borta i sex veckor var det skönaste jag varit med om på länge. Det var inte mycket här hemma som vi inte hade längtat efter. Den unkna lukten av oanvänt boende gör sig påmind hela tiden men bara vi får undan all packning så att det blir plats för lite städning och byte av sängkläder så blir det som hemma igen.

Resan gick hur bra som helst och magkatarren och sömnlösheten som plågat mig senaste veckan var i stort sett obefogad. När vi var förutseende och förberedda så sov och Astrid som hon skulle och däremellan satt vi och lekte och busade i baksätet.

Vi försökte stanna på ställen där vi visste att det skulle finnas lita att gå omkring och titta på och gärna leka med, tex mcdonalds och IKEA varav det senaste var det bästa enligt fröken skulle jag tro.

När vi kom hem fanns det väldigt mycket att peka på och berätta om men idag verkade det som att vi aldrig varit borta. Nu ska vi alla tre få till lite nya rutiner så att allt ska funka till det bästa för lilla fröken.

Slutet närmar sig

Den ursprungliga planen var ju att åka den större delen av vägen mot Kiel och sova en natt i Hamburg och sen fortsätta den sista lilla biten imorgon. Sedan ta hela biten i Sverige på torsdag.

Så blev det visst inte. Astrid var så himla duktig och tyckte det var mysigt och roligt att åka bil helt plötsligt så vi drog hela vägen på en gång. Så nu har vi hela dagen på oss att ta det lugnt hela vägen hem imorgon.

Hem!

Nedräkning

Men nu är det inte många dagar kvar i det som jag de senaste dagarna börjat kalla för den gudsförgätna hålan. Inte för att det egentligen är något fel på själva Schmalkalden. Men så mycket som jag längtar hem nu ska det mycket det till för att jag inte totalt ska vantrivas.

Det något kommer förhoppningsvis ikväll när svärmor och svärfar besöker oss. Det ska bli riktigt roligt att få lite besök här, de sista dagarna kommer gå så mycket fortare då tror jag. Att få visa, den trots allt vackra, byn för två par nya ögon blir mysigt. Det är dessutom julmarknad här på söndag och på lördagen åker vi till storstan igen för kanske lite shopping samt även julmarknad. Jag hoppas även på ett IKEA-besök 🙂

Idag och igår var det morgon klockan halv sex. Inget jag är ett jättestort fan av direkt. Idag testar jag en ny sovmetod eller vad man ska säga.  Jag flyttar sovningen en timme och hoppas att hon på så vis ska kunna somna bättre på kvällen, sova lugnare och eventuellt få in fler timmar än 9,5 på natten. Vi får väl se.

Hösttråk

Idag har vi bara slappat inne och det ser inte ut som att det kommer bli någon ändring på det. Ute är grått, rått och regnet spöar till och från. Borta verkar dom soliga dagarna som vi haft tur att ha vara.

Igår gjorde vi en heldag i regionens huvudstad Erfurt. Det var en mysig stad med riktigt mycket bra affärer. Vi strosade runt litegrann, kollade in i domkyrkan, gick på en skojig bro som egentligen var hus med affärer som var byggda över bron. På onsdag börjar en jättestor julmarknad så man höll som bäst på att bygga upp hela det området.

Vi var där med två av Davids kollegor med fruar och barn. Det var riktigt roligt och det blev en lyckad dag. På kvällen blev vi bjudna på mat på Waldcasino, en restaurang som låg högt ovanför Erfurt med en antagligen helgrym utsikt de dagar då det inte är heldimma.

Det som nästan var trevligast med besöket var att vi hittade ett IKEA. Synd bara att vi inte visste tidigare att vi hade så nära till hem till Sverige :).

Lite morgonTV med Meckar-Micke

Trist väder

Idag är tredje dagen som det är dåligt väder när vi är här. Det är helt otroligt vilken höst det varit. Synd att jag känner att vi slösat bort den litegrann här. Det finns inte så mycket för oss att göra ute här vilket gör att vi tar en kort promenad till butiken sen går vi hem igen. Det finns liksom ingen lekpark eller annat roligt att titta på för lilla fröken. Att bara sitta i vagnen är uteslutet och slutar alltid i tandagnisslan.

—————————————–

Nu är det bara två veckor kvar så är vi i stort sett hemma. I alla fall så är vi på väg hem genom Sverige. Vi längtar hem allihopa skulle jag tro. Fast trots det så kommer det kännas konstigt att komma hem. Nu har vi ju skapat oss en vardag under de förutsättningar vi har här och Astrid har lärt sig en massa saker med grejerna som finns här. Klättra upp i fotöljen, krypjagas runt den samma, ja lite såna saker. Samt att vi kommer sakna heltäckningsmattan i vardagsrummet grymt mycket!

Nåja, det ska bli kul att se om hon går själv när vi kommer hem eller om hon låter de få stegen hon tar nu smälta i ett par veckor till.

Jaha då går hon då

I söndags, även känt dom fars dag, så bestämde sig Astrid att snart får det vara nog med att slita så hemskt på knäna. Så hon tog helt sonika och släppte soffbordet och tog tre helt rena steg mot mig där jag satt och kastade en boll.

Sen var det kört 🙂 Nu vägrar hon sitta och leka längre. Hon ska fortfarande hålla en i handen när hon går men kan ibland glömma bort sig och vända sig bort och ta något steg mot något.

Jag hann aldrig skriva inlägget om att hon nu var så duktig på att gå och hålla i en hand, snart släpper hon nog. Det kom liksom innan.

Den som vill se ett minibevis kan titta här. För er som är nyfikna och inte så ofta träffar lillskruttan så finns det lite andra blandade videosar där också.