Kategori: Saker som aldrig blir av

Det är ju lite ironiskt att det är just de här inläggen som aldrig verkar bli av. Hur som helst så är den här grejen som inte blir av kanske inte så ovanlig.

Den största anledningen till att den blev kvar låååångt efter jul var helt sonika att vi inte kom ut på balkongen eftersom dörren var helt igensnöad. Varför den blev kvar även långt efter det är det ingen som vet. Vi pratar såklart om gran/ljusgirlangen på balkongräcket.

Självaste herr Backman skulle vara stolt över mig. Enligt tidigare erfarenhet brukar han falla till föga och få bort belysningen redan i slutet av mars, 2012 års historia och 2013 års historia (länkar), det tycker jag tydligen är lite tidigt. Men nu så, vilken dag som helst ska jag nog riva bort den, vika ihop den och stoppa den i sin lite för trånga låda och lägga den på vinden.

Jag har en känsla av ljusgirlangens väg till vinden inte kommer vara spikrak och ihållande. Kanske till och med material till en helt egen följetong?

Här kommer fortsättningen på den spännande följetongen – Saker som aldrig blir av.

Den här gången gäller det något som för vissa kanske känns lite äckligt. En av dem är jag själv. Egentligen ÄR det inte äckligt för den torkade efter kanske en halv dag så nu är den stenhård och inte äcklig alls.

Tingesten är alltså en messmörsmacka som ligger i en liten hålighet i instrumentbrädan i min bil. Ratad av barnet för snart två veckor sedan, bortglömd och nu inte längre synbar kan man säga. Det finns liksom aldrig nåt bra tillfälle att slänga den. Jag vill inte direkt hiva ut den på parkeringen på jobbet och att slänga den när jag kommer hem känns som ett för stort projekt när jag ändå ska få med mig handväska, ryggsäck, matkassar, barn och dennes utrustning ur bilen. Ja ni fattar, det kommer aldrig bli av.

Nu när jag kollar på bilden så inser jag att även det där andra som ligger där är saker som inte borde göra det. En trasig glödlampa och förpackningen till den nya, borde tas ut och slängas. Suck. Bilen blir till en sophög kan tyckas.

 

Ett par veckor nu har jag haft ett blogginlägg, eller egentligen flera, under bearbetning i hjärnan. Jag har spånat lite, tagit lite bilder. Sen har det liksom inte blivit av. Ironin i detta är ytterst tydlig då planen är en miniföljetong på saker som inte blir av. Inga stora livsomvälvande saker utan de där små sakerna, i vanliga vardagen, som blir liggande, som blir över, som blir kvar, som aldrig blir av.

Först ut i denna följetong kommer en sak som är överspelad, som gjort sitt, men ändå hänger kvar och aldrig verkar komma utanför dörren. Jag pratar om påskriset. I hallen har vi ris med tjusiga färgglada fjädrar och där verkar det blir kvar. Det ska bli väldigt spännande att se vem i hemmet som tar sig an denna sak som klamrar sig fast.

Gemensamt för saker som aldrig blir av är att ju längre tid det går och ju fler gånger man tänker att ”just ja, jag måste ta ut, bort, fixa det där också” ju mer motigt är det att få det gjort.

Någon som känner igen sig? Har ni några sånna saker själva? Jag har tydligen en hel uppsjö visar det sig nu när jag börjar lägga märke till det.