Dagen innan nyårsafton firar vi i familjen en dag större än någon annan högtid under året. Vår älskade Astrids födelsedag.
Min supersmarta, fundersamma, lugna, påfrestande, tydligen envisa förstfödda och största kärlek. Hon förvånar oss fortfarande varje dag med uttalanden och funderingar som vi som solklart partiska föräldrar tycker hör hemma hos ett mycket äldre barn. Vår största utmaning just nu är att komma ihåg att hon faktiskt är ”bara” fyra år.
När man tänker på livet innan hon kom så känns det så avigt att hon inte var med, fanns det ens ett liv innan. Jag kan komma på mig att tänka ”vart var Astrid när vi var i Grekland, vart sov hon och hur gjorde vi med vagnen i alla trappor”. Sen kommer jag på att hon ju var med, fast i magen som ett litet litet knytte.
Sen hon kom till världen var familjen komplett. Ända fram till den dagen då det även visade sig att hon är världens bästa och mest exemplariska storasyster. Utan att vi ber henne eller ställer några krav så har hon ända från början vakat över och vaktat sin lillebror.
Hennes stora dag firades med fullt hus hela eftermiddagen och kvällen. Kompisar, kusiner, gudfar och farföräldrar i en salig röra. Underbart och högljutt. Grymt stressigt för kalasfixande föräldrar stundtals men oj så trevligt det är med liv och rörelse i den här storleken, älskart.
In på sena kvällen satt vi och monterade och dekorerade Petshop-hus som stod allra högst upp på önskelistan. Min kloka unge <3
