Idag har vi varit till sjukhuset i Gävle och satt på vår lille herre ett inte så smidigt mätredskap. Under 24 timmar kommer det tas EKG (säger man så? Ta, göra ja vad?). Jag trodde det skulle kännas jobbigt men Nils är så obrydd, glad och flörtig så det är omöjligt att bli ledsen eller orolig.
Att det inte är så ofta dom behöver sätta den här utrustningen på bebisar stod ganska klart. Elektroderna (?) är gigantiska motför vi är vana och kablarna var 70 cm långa. Hallå liksom, hela bebisen är bara lite längre än så.
Lösningen för att hålla reda på kablar och den lilla dosan, som är laddad med ett vanligt SD-kort, på plats var en oväntat mjuk och töjbar nätbrynja, Vi trodde att både brynjan och dosan skulle störa honom först i vaket tillstånd och absolut när det var sovdags men han åblekar inte det minsta vilket såklart är himla skönt när man förutspått nattkaos.
Beskedet vi hoppas på efter denna undersökning är att få slippa medicinen, efter 8 månader är det fortfarande i stort sett helt omöjligt att komma ihåg varje gång han ska ha.