Alltså jag har så svårt att komma över vilken underbar stor tjej vi har här hemma. Hon är go, så omtänksam, humoristisk och smart så jag blir nästan rörd varje dag. Varje dag skrattar jag både för mig själv och tillsammans med henne över något tokroligt hon sagt, gjort eller kommit på.
Hon sätter nu för tiden alltid Nils i första rummet och vi har hela tiden litat på henne till fullo i hans närhet. Hon har alltid första nappvakt utifall han skulle vakna när det är vilodags, hon ropar om jag inte är i närheten och hon ger honom nästan alltid nån leksak om han blir otålig.
Idag så hon ”mamma nu vill Nils sitta hos mig faktiskt sa han”. Så då är det klart att ska sitta i syrrans knä en stund.
Att det dessutom var hon som lockade fram det första riktiga klingande skrattet från sin älskade lillebror känns inte som nån högoddsare direkt. Jag var ute och plockade av lite visset på mina blommor när jag plötsligt hörde dom inne i köket. Astrid studsade en boll och Nils skrattade det där underbara skrattet som bara bebusar har. Kärlek!