Det som rubriken säger är väl i stort sett obefintligt hos många. Att se att det man gör många gånger gör en skillnad för andra. Små som stora saker spelar ingen roll. Har du det ytterjävligt så var stolt över att du tog dig till ICA för att handla mjölk, var stolt över att du den här morgonen både bäddade sängen och lade dom lortiga byxorna i tvätten innan du for till jobbet, var stolt över att du bland 50 sorters pasta till slut lyckades välja en och känner dig nöjd med den trots din beslutsångest.
Anledningen till att jag kom in på detta är att jag har svårt att vara stolt över allt som händer i mitt liv just nu men fick precis en insikt om detta. En av mina gamla chefer, som jag nu sitter som vikarie för, ryckte in som referens för mig inför min ansökan till Lantmäteriet. Jag skrev ett kort meddelande till honom från jobbet idag ”Tack för att du var en sån toppenreferens” svaret som kom var ”Det har du bäddat för själv…”. Och tamej sjutton, det har jag ju.
Det är inte så att jag går omkring och tror att jag är dålig och inte kan något. Jag tror bara ingenting om mig själv. Ibland har man väl låga stunder då man känner sig som en tunna skit men oftast så flyter jag bara på utan att reflektera, utan att peppa mig själv och det är definitivt något som håller mig tillbaka, både på jobbet och privat skulle jag tro.
Jag ska försöka att inte glömma min chefs enkla små ord ”Det har du bäddat för själv…”.