För en dag var vi världens lyckligaste föräldrar igen. Jag började plötsligt fundera på när jag blödde senast och insåg att oj vad längesedan det var. Tillsammans letade vi pirrigt upp ett apotek på stället vi var, köpte ett test och småsprang hem hand i hand. Kisskiss och där var det, supertydligt direkt. Det där extra magiska strecket som gör att pulsen höjs och tankarna och drömmarna rejsar.
D sprang raka vägen ut och köpte ett till test, extra kontroll liksom. Jodå, på detta blev det ett tydligt plus. Nånting är faktiskt på gång. Vi firade hela kvällen, åt god mat och letade roliga och annorlunda läsk till mig att skåla i.
Ett dygn av lycka senare händer något. Någon gudomlig höghet eller bara rent jävelskap bestämde sig för att det inte var dags nu. Ett hugg i magen och en dag av ytterst otrevligt blödande senare så såg plötsligt framtiden helt annorlunda ut igen. Just den dagen liksom, varför just då? Varför inte dagen innan vi fick reda på vad som var på gång? Varför vi, igen?
Den konstiga känslan av tomhet, saknaden efter något man knappt hade.
Åh Janna, älskade du. Älskade ni! <3 Nästa gång.
Kramar om och kramar om, vill inte släppa. Älskade vännen min.