Davids hjärta

Nu får det räcka

Nu känner jag verkligen att det får vara nog. Jag orkar verkligen inte vara hemma längre, jag orkar inte kliva upp med A vareviga morgon, aldrig få sova ut, aldrig få mer än en snabbdusch för mig själv. Jag känner att jag verkligen skulle behöva lite tid för mig själv. Bara få andas. Ligga och stirra i sängen på morgonen, bara upp i taket utan att behöva flyga upp för att en liten fröken står och sliter i rinden och vill ner till korv, sko, boll eller vad det nu är hon säger just då.

Vart skickar man semesteransökan?

Självklart ÄLSKAR jag att få vara hemma med min älskade dotter, missförstå mig inte. Men jag känner bara att jag vill att livet ska gå vidare nu, till nästa steg liksom.

Alla som läser kanske inte vet varför jag är hemma ännu. D är sjukskriven för hjärtmuskelinflammation så han är också hemma men jag beordrar honom att ta det lugnare än han kanske behöver för nu måste han bli frisk!

Suck, dags att lägga sig igen för att stiga upp runt sex imorgon igen.

Hemma igen

I fredags fick vi besked om att D ska vara sjukskriven igen. Jag blir hemma den här veckan i alla fall, sen nästa tisdag kan vi säkert vara i Vannsätter eller nåt så att jag kan fara in och jobba då, men vi får väl se.

Idag ska vi gå ner till Forellen, jag och A. Det ska bli roligt att se henne träffa lite andra barn nu när det var så längesedan sist. Hon trivs så himla bra på öppna förskolan och man märker att hon tycker det blir tråkigt numer med bara mamma och pappa att ”leka med”.

I fredags var det ju BVC-besök. 11250 (typ) och 81 cm lång. 6 cm på 4 månader är väl inte illa pinkat som man säger. Ho n är ingen jättetjej direkt men inte liten heller, hon är förstås helt perfekt :). Sköterskan sa även att hon var långt fram i sin språkliga utveckling, fast det får man alltid en känsla av att dom säger nåt liknande till alla föräldrar.

Vi (det var ju bara D som var där) fick som vanligt även beröm för hur vi pratar med henne. Att vi pratar med henne som till en vuxen, som till en människa vill ju jag tillägga där då. Plus att vi pratar med henne hela tiden, bekräftar det hon säger och gör med det VI säger och gör. Detta är inget jag funderar över utan bara något jag och D gjort ända sedan hon var pyttespädis.

Idag blev det lite extra tidig morgon då hon inte vaknade nåt under natten så dagen blir extra lång. Hade lite funderingar på att åka till Hemlingby istället för dom öppnar tidigare men jag ville inte ta bilen utan låta henne sova i vagnen på vägen hem, och antagligen på vägen dit nu när hon vaknade kl 6.

Finaldags

Ikväll är det så dags för den stora melodifestivalfinalen. Tipset är inlämnat även om jag är lite osäker på hur det bev just nu, lappen jag lämnade in var något provisorisk men det är ändå helt omöjligt att förutsäga något så det spelar ingen roll.
Kvällen ska spenderas på ovanligt angenämt sätt. Inte för att det är angenämt att hänga vid TVn med A och D men för omväxlingsskull tänker jag idag göra mig lite snygg, packa lite goda likörer och åka ut till Björke för lite tjejhäng, goda drinkar och mellokommentering.
Vår älskade pappa kom hem till oss igår igen. Jag skrev ett superlångt inlägg i torsdagskväll med massor av bilder och så men den här jäkla appen vägrar publicera. Det bara står publishing hela tiden så jag kan inte gå in och kopiera texten eller nåt heller.
D kände sig lite sämre natten till i torsdags och ringde till hjärtavdelningen som sade att han skulle ta sig ner till akuten för lite prover igen. Sagt och gjort så blev han inskriven på avdelning 105 med totalt besöksförbud pga vinterkräksjukan, urk. Som tur var fick han komma hem igår igen med order om mer omfattande vila. Därför har jag gått hem igen, åtminstone till den 20:de.
När vi är ensamma hemma sover Astrid alltid i soffan, då blir det inte så ensamt.

Givetvis

Helt plötsligt har fröken börjat sova hela nätter. Tre stycken har hon fixat hittills. Det är en par tre tre nappistopp eller nedläggningar då hon rest sig upp av någon anledning men hon sover fortfarande så ingen välling och ingen sövning. Därför räknar jag det som hela nätter. Tacka vet jag samsovning, för att slippa resa mig upp varje gång hon gnäller. Jag är säker på att hon skulle somna om av sig själv ändå men det kommer när det kommer det också.

Igår var det en helt underbar dag med strålande sol och en bit över 5 plusgrader. Först var vi till nyöstertorpet Med Leia och Marinah och tittade på när det stora barnen åkte pulka och busade, samt att vi såklart tog lite mumsigt sportlovsfika. Efter det käkade vi lunch hemma hos nämnda kompisar för att sedan ta bussen till ner stan och uppladdning för lite grejer, rapporterar kanske om det senare.

Imorgon skulle jag egentligen ha börjat jobba, smacka till med heltid på en gång. Nu är ju David sjukskriven så jag vet inte riktigt hur vi ska göra ännu. Främst för att jag har ett viktigt samtal imorgon gällande min framtid. Nåja, vi får väl se. Just nu är jag bara så trött, hade verkligen behövt en sovmorgon eller två 🙁

Ekande tomt

Idag är det tredje kvällen och natten som vi är ensamma hemma. När vi kom hem efter att ha hälsat på D på sjukhuset idag så slog det mig plötsligt vad grymt tomt det är. Som tur var hade jag tänt lite lampor innan vi åkte i eftermiddags.

Efter tre dagar med bara Janna och Astrid börjar man se att vi halkar efter litegrann. När jag kommer ner efter att ha lagt Astrid röjer jag litegrann men orkar inte allt som hopat sig under dagen. Något litet blir kvar varje dag. Imorgon har vi inget tidsplanerat så förhoppningsvis kan vi städa undan litegrann så att vi mår bra med det igen åtminstone.

Idag har vi haft fullt upp och flängt omkring med bilen en del. Först var det Forellen, sen åkte vi ut till Björke en sväng för att få oss lite pastagratäng (sort of) samt lite lek såklart, innan det var dags för HIA-besök igen.

Usch varje besök suuuger energin ur mig. Det är långt från parkeringen, blött och kallt att ta sig därifrån, hissen från parkeringen går i slowmotion. Hissen upp en våning känns klaustrofobisk. Vandringen i korridoren, väntan på att förhoppningsvis bli insläppt, blickarna när man kommer och ska hälsa på på en annars stängd avdelning. Ryyyys! Sen att försöka underhålla Astrid i nån timme i ett stängt och kalt litet rum med miljardersmiljarder bakterier på golvet är som att hålla henne underhållen en hel dag hemma. Vi har alltså gjort två dagar per dag de senaste tre dagarna. Inte konstigt att det börjar kännas lite ihåligt.

Jag kände idag att jag kommer sakna att göra allt med Astrid. Det är ju liksom hon och jag, vi hänger ihop i vått och torrt, jämt och ständigt, dygnet runt. I en vecka till :(.

Pannan stångad blodig

När vi precis kommit till Tyskland började D sina besök hos olika läkare redan där. Remisser hit och dit. Då var det främst magen som var elak. Det fortsatte när vi kom hem till Sverige. Det finns väl roligare ställen att vara stammis på än hälsocentralen kan man tycka. Ganska tidigt började han säga att han hade ett tryck över bröstet. Ångest sa läkaren, oki sa vi. D pratade med sin chef och vi hjälptes åt här hemma så att det skulle vara en så lugn och avslappnande miljö som var möjligt med en ettåring.

D blev aldrig helt övertygad om att det enbart kunde vara ångest och har fortsatt be om tester och röntgen och allt möjligt. Han gick uppkopplad med sladdar till en liten dosa ett dygn här hemma.

Igår blev dock trycket på bröstet alldeles för mycket och han kontaktade HC, igen, som skickade honom till akuten. Efter lite prover blev han inlagd på HIA med förmodad hjärtsäcksinflammation. Där är vi nu. Minst två dygn trodde läkaren så vi åker och hälsar på honom i eftermiddag igen.