Åååh vad kass jag är – eller ge dig ut och cykla idiot

För drygt 8 månader sedan bestämde jag och David oss för att vi skulle cykla 9 mil mellan Sälen och Mora i mitten av augusti 2015. Vi började bra och var jättenöjda för det gick snabbt framåt med träningen. Jag cyklade till och från jobbet ända fram till December de dagar jag jobbade eftersom jag jobbade halvtid.

Sen kom vintern. Sen kom våren. Och nu är sommaren här. Jag har cyklat 7 kilometer sen jag hoppade av cykeln i vintras. Skitskitskit. Jag är så besviken på mig själv och kommer vara arg på mig själv när jag inte orkar cykla på det sätt jag hoppades på i höstas.

Som tur är har jag och Marinah bestämt att nästa år ska vi cykla tillsammans, jag cyklar med David i år. Så jag tar nya tag till nästa år och siktar på att komma i mål levande i år.

Det känns som att jag kommer återkomma om detta ett par gånger.

map-image_s-94-CV

Att börja röra på sig – mammamage

Att känna kroppen inifrån och ut, som jag har tvingat mig till nu efter cykelvasaanmälan, har gjort att jag insett hur dålig form jag verkligen är i just nu. Jag har i stort noll kondition och musklerna är vad som känns helt förtvinade.

Mitt allra största träningshinder just nu är min diastas. Den är fortfarande hyfsat bred och djup vilket gör all sorts core-träning i stort sett omöjlig då övningar som ex plankan och situps gör det värre och istället kan leda till ryggvärk och svagare hållning. Jag börjar helt från början och gör det med hjälp av en app som heter mammamage. Med ett grundläggande inlagt träningsprogram syftar appen till att stärka de innersta magmusklerna så att man till slut har tillräckligt med stöd igen för att börja träna ex plankan. Jag försöker köra övningar som man gör sittande samtidigt som jag kanske läser eller ögnar igenom protokoll på jobbet.