Ibland blir jag anfallen av en känsla av en sån otrolig tacksamhet. En sådan gång var precis nu. Vi sitter hela familjen i bilen på väg norrut för att fira lite påsk. Bredvid mig i bilstolen sitter en bebis med runda dallrande kinder i sitt lugna sovande ansikte. Magen knyter sig och bröstet fylls av kärlek som gör att ögonen svämmar över.
Vi hade kunnat vara utan honom men nu är han hos oss, rund, go och oftast nöjd. Älskade unge!
