Min svåraste utmaning just nu verkar vara att komma ihåg att jag inte kan ta mig fram på samma sätt som vanligt. Jag är mycket tyngre, osmidigare och i allmänt sämre form än vanligt men det är tydligen svårt att minnas ibland. Ta bara en sån sak som att gå från bilen och in på jobbet. Man följer lätt med lämmeltåget och håller samma fart, över parkeringen i halkan in i receptionen och uppför trappan. Väl uppe inser jag att jag för att kunna hålla samma fart som alla andra så har jag nästan fått hålla andan och bara matat på med stumma ben. Dumt, men i ögonblicket glömmer jag, det är sen jag får betala.
3 veckor kvar till utsatt datum, två veckor kvar på jobbet. Tiden tickar på och jag får börja inse att jag inte alls kommer komma så långt i mitt jobbuppdrag som jag hade hoppats. Det känns tråkigt men inget jag hakar upp mig på, det var för min egen utvecklings skull och inget som förväntades av mig utifrån om man säger så. Det är något jag får försöka plocka upp när jag kommer tillbaka helt enkelt.
Härom kvällen tog vi äntligen lite bilder på magen. Helt plötsligt finns jag iklädd BH och trosor på facebook, och här på bloggen nu. Av någon anledning känns det oki när bilden ska visa bebismagen.
Hej! Såg att du kommenterade om lampan på min blogg, den är från Ilva.se. Himla fin bild på magen. 🙂
Ska genast surfa in och titta.. Hälsa Marcus så gott!
Hoppas den finns kvar 🙂 De ska jag göra!