Den här försommaren vi haft alltså. Kallt, blåsigt och jäkligt, inte alls rolig. Det har verkligen inte varit en enda dag då man kanske känna en försmak av sommaren. Juni ser inte heller det ut att bli så mycket bättre. Jag hoppas VERKLIGEN att sommaren vidare har något att bjuda på annars kommer det vara låååååångt till Turkiet. Igår var det en minut ÖSregn, en minut strålande sol men hela tiden ihållande tokvindar.
Studsmattan före och studsmattan efter de elaka tokvindarna.
Den här bilden cirkulerar på facebook och är riktigt rolig tycker jag.
Nu har jag sett att det finns en för juni också men det vet vi ju faktiskt inte ännu. Chansen på sommarväder återstår.
Detta är faktiskt inte något som bara jag tycker, det är till och med ”bevisat”.
Just idag har det faktiskt spruckit upp litegrann och på vår älskade baksida var det riktigt somrigt och varmt. Men igår regnade det ihärdigt hela dagen. Gråa skyar och blommor hängande av väta kännetecknar hela våren och det som varit av sommaren.
Ikväll har jag och A varit ute och lekt för oss själva. Pappan höll sig inne och planerade lite grejer som ska hända på semestern. Bland annat lite musikfestival och så.
När det sen var sovdags tog vi en task kvällspromenad med planen att lilla fröken skulle somna, men icke sa nicke. Efter mycket krångel och gråt somnade hon sen när vi kommit in istället. Man måste ju bara älska de här härliga utvecklingssprången. Men mer om det imorgon för nu är det sovdags för längesen.
När man tänker på ordet i titeln kommer en sommar med soliga dagar fyllda med sol och bad, ljumma nätter utan solnedgång och myggor.
Den här sommaren slår rekord på ett helt annat sätt. Här i Gävlebukten är det den kallaste juni på 50 år. Temperaturen har tagit sig.över 15 grader vid knappt en handfull tillfällen och varje natt sjunker det under 10 grader. Burr!!!
Det som ytterligare är tråkigt med detta att det kommer förmodligen vara totalt omöjligt att hitta en sista minuten resa för vettigt pris när vi önskar åka. Får se om det blir nåt överhuvudtaget.
Den här våren har verkligen varit extrem. Jag har ännu inte varit ute utan jacka. Att ha skinnjackan eller sommarskor har varit en omöjlighet och snart är det faktiskt slut på maj.
Dock tror jag att jag är lite extra frusen, brist på nåt kanske? Men det är inte många gånger termometern knatat sig över 10 grader Brrrrr!
————————————————
I fredags var vi som sagt på bautabaluns i Göranssons arena i Sandviken. Vi och runt 3000 personer fick äta gott och följa med på en grym musikalisk resa tillsammans med Jerry Williams, Måns Zelmerlöw, Lotta Engberg, Anders Berglund samt två showtjejer som hade med sig ett gäng bakgrundsdansare som sjöng, dansade och showade. Samt ett gäng nycirkusartister och en grym konfrenicer.
Tyvärr hamnade vi mitt emot ett par som stannade tiden av tråkighet. Alla försök till konversation besvarades av enstaviga ja eller nej, till slut gav vi upp om man säger så och hade hur roligt som helst bara vi två.
Bäst under kvällen var lätt Jerry Williams tolkning av ”en vintersaga”. Jag blir lite tårögd bara jag tänker på det.
När snön började falla över oss alla trodde jag att jag skulle bryta ihop på riktigt, så otroligt starkt.
Idag hamnade jag på platsen allra längst bak i tåget. Av vana trogen hamnar man på samma ställe varje dag och innan jag gick hem med A satt jag i åtminstone samma vagn och i stort sett på samma plats varje dag i tre år. Det låter knäppt när men säger det sådär men så här tidigt på morgonen visar forskningen att människor vill ha vana, liksom gå på autopilot.
Hur som helst så till slut hamnade jag på totalt andra sidan av tåget då det i varje annan avdelning fanns potentiella pratare. Än så länge verkar det lugnt här.
———————————
Även om det tog tid innan grönskan fick en chans att ta för sig så går det nu med rekordfart och man skulle knappt kunna ana att det varit försenat. Det är fortfarande ingen värme ute men nu kan man åtminstone ana en ljusning på den fronten.
Först ingenting och plötsligt är tussilagons tid förbi
Igår öste regnet ner hela dagen. Detta resulterade i att gångvägar och torg var helt översållade med maskar, mer eller mindre mosade av förbipasserande morgonmänniskor, cyklar och rullväskor. Lukten som blir en sån morgon är en av de värsta jag vet. Masklukten. Jag kväljde hela vägen till bussen, ansträngde mig för att andas genom munnen. Än värre blev det på stan. Då tog jag tre tuggummin och hoppades att stark mentol skulle hjälpa, och faktiskt lite bättre blev det, knep att komma ihåg.
Idag är jag på väg söderut på kurs mot huvudstaden med en kollega. Vi ska på något som kallas assesment center. En slags chefsutvärdering. Eller alltså en värdering av mig som eventuell framtida chef.
Jag är nervös så att magen vill vända sig upp och ner, blev inte direkt bättre av masklukten.
Nåja, att sitta på ett slott (Åkeshofs) i två dagar med en bunt okända människor som alla strävar efter samma dak. Att göra ett tillräckligt gott intryck på de som bestämmer att man får ett par goda vitsord och kan gå vidare med att söka en plats som ex sektionschef.
Pust. Måste vila lite så kanske jg lugnar mig. Fortsättning följer.
