Sjukdomar

Snart är vi ute på andra sidan… hoppas vi

Natten till igår var det Astrids tur att använda bunken som stått bredvid sängen sen i lördags., bara utifall sådär. Då hon i stort sett har emetofobi (fobi för att kräkas enkelt beskrivet) så var paniken ett faktum. Som tur var verkar det som att det blir enda gången. I går var hon en liten genomskinlig hög som låg i samma ställning i soffan hela dagen, livrädd för att behöva kräkas igen.

Nils har idag blivit stabilare i magen så han kan vi nog säga är 100% nu. Äter ju sällan speciellt bra men nu vill han åtminstone ha när man erbjuder något. Astrid har ätit en halv rostad macka och druckit någon mun äppeljuice så jag får väl vara nöjd.

Nu håller jag tummarna för att jag och David ska hålla oss ifrån den här skiten så att det inte blir ännu mer utdraget. På måndag MÅSTE barnen till förskolan annars kommer dom riva hela huset tror jag. Nu får det vara slut.

Astrid skjutsar Nils på sparken. — I tisdags var vi ute en sväng på eftermiddagen. Det gjorde oss alla gott kan jag säga. Även om Nils ville mycket mer än han orkade.

Lilla sjuklingen

Den minsta magen i familjen är fortfarande väldigt ostabil så det verkar bli en veckolång vab-härva. Hög feber lördag och söndag men igår och idag har han varit mycket piggare. Dock är det nästan omöjligt att få i honom något. Några Nils-nävar makaroner vid dagens middag var en stor win.

Det är så jobbigt att se honom såhär. Han är en tunnis i vanliga fall men efter fyra dagar utan mat är han ett genomskinligt sträck.

Imorse ringde vi till barnmottagningen för att höra lite hur dom tycker. Han har haft några syresättningsdippar när vi kollat här hemma men det var inget som oroade vår läkare så då känner vi oss lugnare också.

Vi pusslar så gott vi kan med vab. Båda vill vara hemma men ingen vill vara borta från jobbet egentligen. Jag som precis börjat på nytt och David som är inne på sluttampen med allt som det innebär. Nåja, snart är det helg igen så nya tag nästa vecka. Den som har det tråkigast är stackars Astrid som längtar efter kompisarna på föris.

Glad sjukling. — Glad och nöjd trots feber och illamående, gullunge!

Så, vi möts igen

Min gamla trotjänare Vitpepparkorn. Om det fungerar tvistar de lärde. Jag kan bara basera min åsikt på egna empiriska studier. Varje gång jag tagit Vitpepparkorn, typ en näve, precis efter att nåt av barnen har kräkts så har jag klarat mig. Jag är såklart övertygad om att jag ska bli sjuk varje gång.

Så även den här gången. Misstankarna började växa att något var på tok när han vägrade frukost, trotsig jättego smoothie. Vi fick använda tvång och muta för att få i honom medicinen.

Inte heller ville han ha amerikanska pannkakor till lunch. Istället vill han bara sitta i knät och höll på att somna sittande. Istället la jag ner honom på kudden. Jag tror att han hann sova 10 minuter innan den kom. Första kräkan.

Nu avvaktar vi. Astrid och David var på väg ut för lite ärenden och jag tackar nåt högre stående att vi inte åkte till Bomhus backen som var min plan.

Nils i magsjuketrans. — Nu ligger han och stirrar in i ryggstödet.

Ojojoj

Just här borde det vara en hög med blogginlägg från de gångna dagarna Dessa är tyvärr inställda på grund av uppackning, besök, brist på internet,en nypa stress och en sjuk och galet gnällig och mammig liten Astrid.

Jag återkommer

På bilden är klockan närmare ett och vi jobbar hårt för att Astrid ska skratta istället för att illvråla. Lillstackarn

Herpes Simplex

Så har vi efter en enda googlesökning fått mer svar än vad den värdelöse läkaren gav oss.

Viruset som drabbat vår lilla tös heter Herpes Simplex och ger en primär infektion. Gissningen är att viruset kommer från mig eller David då vi båda har herpesviruset i kroppen.

Ni får googla själva om ni vill läsa mer. Det jag kan säga är att det ska gå över på en vecka.. Alltså cirka 3 dagar kvar. Imorgon blir det ett samtal till familjeläkarjouren kan jag säga.

En dag som gått

Natten som var… ja jag vet inte vad jag ska säga. De timmarna man svettades med ett skrikande spädbarn för 18 månader sen är näst intill ingenting motför den gångna natten. Såklart var man mer spattig och nervös då men stackars barn vad hon har skrikit. Vi provade det mesta. Alvedon, välling, vatten, nallen, hud mot hud, vi gick ner och, vi knäppte på tv:n. Till slut efter cirka två timmar av hysteriskt skrikande så somnade en utmattad liten tjej när vi tittade på en bild av när hon och mormor går hand i hand.

Hela natten bjöd på snyftningar, snurr och stök. Vi lade oss samtidigt hon och jag vid halv elva, sen vaknade hon kl 20. Det har varit en ganska lång dag med en trött tjej men vi bestämde oss i natt för att hon och jag skulle hänga idag. Att jag inte skulle göra nånting överhuvudtaget utan vara där för henne.

Jag hoppas för hennes skull att det kan avspegla sig inatt och att hon får sova lugnt.