Natten som var… ja jag vet inte vad jag ska säga. De timmarna man svettades med ett skrikande spädbarn för 18 månader sen är näst intill ingenting motför den gångna natten. Såklart var man mer spattig och nervös då men stackars barn vad hon har skrikit. Vi provade det mesta. Alvedon, välling, vatten, nallen, hud mot hud, vi gick ner och, vi knäppte på tv:n. Till slut efter cirka två timmar av hysteriskt skrikande så somnade en utmattad liten tjej när vi tittade på en bild av när hon och mormor går hand i hand.
Hela natten bjöd på snyftningar, snurr och stök. Vi lade oss samtidigt hon och jag vid halv elva, sen vaknade hon kl 20. Det har varit en ganska lång dag med en trött tjej men vi bestämde oss i natt för att hon och jag skulle hänga idag. Att jag inte skulle göra nånting överhuvudtaget utan vara där för henne.
Jag hoppas för hennes skull att det kan avspegla sig inatt och att hon får sova lugnt.