Katastroflek och sollängtan

Igår var vi och lekte med J och T en sväng. Jag tror att Astrid skrek 75% av tiden, minst. Allt var fel, allt Thealie sa var fel, allt Thealie gjorde var fel. Nästan iaf. Behovet av att säga att allt är ”MITT” är så otroligt stort och när man hälsar på någon annan och försöker hävda ägande över dennes saker… ja då kan det bli lite problematiskt.

Vi hann iaf avhandla det viktigaste och roligaste även om jag gärna hade stannat en stund till om det hade varit möjligt utan att örona ramlade av. Väl hemma och med lite mat i magen så var oväsendet något lindrat men minsta lilla som går fel resulterar i stora och högljudda protester. Vi är lite oroliga att det ska vara öronen igen, som det var förra gången vi höll på att bli galna. Men det ser inte alls någe rött ut och hon säger att hon inte har ont så kanske det bara ”är en fas”, det återstår att se.

———————————————–

Idag skiner solen från en klarblå himmel, men det är inte minusgrader som man kanske skulle kunna tro utan vittnen säger att det är runt 5 grader VARMT(!). Snön försvinner i en rasande fart och även om man inte trodde det för ett par dagar sen kanske vi kan få skymta gräsmatta redan i början av mars?

Jag tog en bild från min skrivbordsplats så att jag kanske kan hinna få mig en uppfattning av att det blir innan det helt plötsligt är grönt. Förhoppningsvis kan vi få till en liten bildserie här, men vi får se hur det blir med att komma ihåg och sånt där.