Astrid 0-1 år

Månadens kontroll

Idag har det varit en riktigt händelserik dag… Typ.

Vi började med ett besök på bvc. Den här kontrollen, åtta månader, innefattade lite tester. Bland annat testade sköterskan lite funktioner med en röd pinne. Ögonen följde efter som de skulle, handen greppade som den skulle och Astrids grundliga undersökning av pinnen var precis som den skulle.

Dagens mått var 8800 gram och 70 cm. 46,5 runt huvudet tror jag.

Det är konstigt när man är på sån där ”kontroll”. Man är ju så stolt hur mycket ens lilla bebis kan och vill skryta och visa allt. Dock håller inte liten tös med. Hon sitter gärna helt still rakt upp och ner på golvet tex. Inga krypmoves här inte.

Mot eftermiddagen så var det dags för vår första simstund. Vi tog bussen dit. Att åka buss är bland det skojigaste som finns.

Att bada i en varm och skön pool tror jag hon tyckte riktigt mycket om. Det var lite svårt att läsa henne men hon njöt iaf och plaskade hejvilt lite då och då. Det var skoj att se benen paddla när man drog henne genom vattnet. Lilla rumpan flöt så gulligt och ögonen var fokuserade på den vita fina bollen med röda fjärliar på. Jag längtar till nästa vecka nu! Då blir vi hela familjen på badäventyr.

Sömn

Inatt slog helt plötsligt lilla fröken till och sov hela natten. Somnade runt halv tio och sov i sin egen säng till fem. Då gnällde hon lite så jag lyfte över henne i tron om att hon ville äta. Men icke sa nicke, hon somnade om som en liten stock på en gång och vaknade alldeles nyss.

Jag har ju förstås vaknat ett par gånger och undrat vad som är på gång men eftersom jag somnat om efter antagligen bara några sekunder sp känns det faktiskt som att även jag sovit riktigt bra. Jag har ju trots allt inte sovit längre än fyra timmar i sträck på snart åtta månader och det är inte många gånger det hänt.

Nu ska vi göra oss redo för en ny och ganska fullplanerad dag. Först ska vi ner på stan och fixa pass till lilla damen. Sen ska vi hälsa på den sista i raden av kollegor som fått barn. Till sist så får vi ikväll middagssällskap i form av en fd kollega till D och hans sambo.

Nu är vi stadgade igen…

Jag tror att årets resor är över för ett tag. Jag längtar efter att kunna få lite rutin på saker och ting igen. Speciellt lilla frökens mat och sömn såklart.

Vi rivstartade igår med att natta henne i sin egen säng. Försök till detta har gjorts förr men jag har alltid gett upp. Igår somnade hon hur bra som helst. När jag lade mig efter två timmar låg hon som en liten knöl i fotändan lilla gullrumpan.

Vid två vaknade hon som vanligt så då fick hon komma över till oss igen.

Liten blir större

Min älskade lilla flicka växer fortfarande i rasande fart. Även om det fysiska växandet avstannat något så hinner man knappt med i den psykiska och motoriska utvecklingen.

En dag när jag pekade på en hund som fick förbi utanför tittade hon direkt på hunden. Alltså inte på mitt finger. Hon vände sig mot mig och log världens största leende. Vi delade en upplevelse, samma upplevelse. Vi såg en hund tillsammans. Att något så enkelt kan vara så betydelsefullt.

Motoriskt så sitter hon helt själv nu. Det har verkligen förändrat och förenklat mycket när man kan säta ner henne lite varstans vid behov. Hon har som tur är inte börjat krypa ännu men man ser att hon söker den hemliga koden. Hon lutar sig framåt när hon sitter och liksom vippar rumpan. Oftare och oftare viker hon bak ena benet. Sitter hon vid exempelvis en stol med pinne under så gör hon försök att resa sig.

Jag har aldrig skrivit något om hennes ätande tror jag. Nu för tiden ammar hon till frukost. Mat samt frukt till lunch och välling på kvällen. Däremellan ammar jag fritt. Vi har inte riktigt fått till några rutiner med fasta tider ännu. Jag tror det blir enklare att få till matrutiner när Davids semester är slut och allt blir som vanligt än igen.

Sover gör hon fortfarande med oss. Återigen har semestern ställt till det. Eller ja, allt funkar egentligen jättebra. Hon somnar vid 22 och vaknar runt nio med två matningar då hon ammar. Det ska bara bli skönt att försöka få en lite annan rutin så att vi får lite ensamtid på kvällarna.
Tänder har det kommit fram också. Tre uppe och två nere, men det är fler som syns på gång.

Just nu sitter hon och sover i stolen på väg hem från semesterresa.

Pysselmaja

Plonk.. tatetetdatatetdate… plonk tatdetamamenemanemadeta… plonk mamappptttatatde… Ja ni fattar. Så låter det här hemma för tillfället.

Lilla fröken har en låda med plastklossar. Hon sitter vid köksbordet och plockar en och en, hänger sig över stolskanten, tittar på golvet.. och släpper klossen. På det en liten monolog innan det är dags för nästa. Efter 6 klossar, med två kvar i lådan samt två leksakstelefoner tröttnar hon. Tar tag i kanten på lådan, hivar den över bordskanten och släpper.

Man kan ge henne i stort sett vad som helst nu så kan hon sitta och pyssla ett bra tag. Stod och vek kläder och lade en hög framför henne där hon satt på golvet. Det såg ut som hon kommit till paradiset. Satt och plockade med klädhögen i säkert 20 minuter innan hon helt plötsligt i ett lyckorus kastade sig bakåt och slog huvudet stenhårt i golvet.

—————————–

Tand nummer tre har tittat upp nu, även den helt obemärkt. Det är högra framtanden upp som helt plötsligt en dag syntes jätteväl, dagen därpå hade den spruckit igenom.

Första ordet

Lilla fröken passade även på i helgen att kläcka ur sig sitt första ord. Väldigt tydligt ropade hon ”atte” när katterna kom. Ni kan ju gissa hur stolt jag är över att min dotters första ord är katten!!

Men ska man vara helt ärlig hade hon faktiskt sagt mamma ett par dagar innan, men det räknas inte på samma sätt tycker jag.