När ska den komma? Skulle den ha infunnit sig på en gång så det är något vi missat i vår sjukhusbubbla? Eller är det något som plötsligt kommer drabba oss om ett halvår?
Jag undrar bara för att jag hade blivit så varnad innan att ojojoj vilken skillnad det skulle bli med två motför en. Inte vet jag, men än så länge har jag inte stött på något räcker för att chockera eller ens överraska mig. Såklart är det många tuffa stunder.
Att som förstfödd behöva dela sina föräldrar med en skrikande liten bebis är väl inget man direkt önskar. Astrid testar oss, speciellt mig såklart. Hon ber om extra mycket hjälp precis när jag sitter och ammar, tex så är det bara då hon blir bajsnödig och bara MÅSTE bli torkad på stört. Men oftast är hon snäll och omhändertagande mot Nils och man märker att hon redan älskar honom och att han blivit en del av familjen nu.
Har ni som har två barn kännt er chockade över hur det blev? Eller är det nån slags myt som går runt? Kanske härstammar den från nåt land där man försöker hålla nere barnafödandet eller nåt inte vet jag.
Lugn bara lugn den kommer!
Har inte upplevt nån chock än. Det är inte dubbelt så jobbigt. Men när det kör ihop sig så gör det det ordentligt. Minst två som gråter och en som kissat på sig eller spytt ner sina kläder.
Vi får vänta och se.
Jag älskar mina tvåa ungar vansinnigt mycket. De är helt fantastisk och gör mitt liv så mycket fylligare. Men nog sjutton tyckte jag att det var en kolossalt stor skillnad mellan ett och två barn. Fast jag tror att det är högst individuellt – både för föräldern och barnen.
Hur som. Njut av att du har två fantastiska ungar! Blir det ingen tvåbarnschock så är det väl bara skönt. Och blir det en chock så blir det det. Själv lever jag på hoppet att vi snart (inom det närmsta decenniet eller så) ska få en enkel vardag där det inte känns som om jag har hundra barn… 😉
Kram påre!