Tidigt, tidigt i söndags morse styrde vi kosan söderut igen. Från Åre är det verkligen sjukt långt hem. Jag hade ju dessutom det härliga målet att hämta upp min magsjuka familj från den ännu mer magsjuka farmorn och farfarn. Inte så trevligt men det fanns inte så mycket att göra.
Lördagen var Åres sista skiddag och lika som fredagen bjöds det på blandad åkning. Övre halvan riktigt bra om än väldigt stormigt på västra sidan och inte så roliga liftar på den östra så vi åkte inte allt för många åk. Med tanke på nedvägen ner till byn så var det kanske tur. Halvmeter höga sluschdrivor gjorde det ytterst spännande att åka ner. Med lera under skidorna och på pjäxorna var vi till slut framme vid bilen.
Måndagen var det jobbdags, äntligen på ett sätt och för snabbt på ett annat. Nu, som är torsdag kväll är det imorgon dags för veckans andra arbetsdag. På tisdagen vabbade jag för David kände sig sämre igen. Onsdag och torsdag har jag själv känna mig dålig. Jag har sluppit kräkas men det har varit rakt omöjligt att hålla mig vaken. Jag trodde att det skulle bli kräka men icke.
Det är ett riktigt hemskt virus som tagit familjen i besittning. Värst drabbade är David och Astrid. Hon har ögoninflammation och munsår, David har munsår i stort sett runt hela munnen. Förutom att dom i lördags kräktes var femte minut halva dagen.
Jag håller tummarna att det jag haft nu är det som blir och att Nils inte ska få nåt mer än två enstaka kräkningar natten mot fredag och lördag. Nu får det räcka!
