Alltså hur bra kan man ha det? Vi kom upp till Åre kl 2 natten mot fredag. Trots det var vi uppe vid åtta och strax innan tio klev vi ur linbanan på Åreskutans topp, hoppsan sa hur det såg ut där. Eller ja, det sågs ju ingenting som synes på bilden.
Det var en så konstig känsla att pinne för pinne försöka ta sig ner i den kompakta dimman. Vi varken såg eller hörde någon annan och det kändes som vi var helt ensamma i hela världen . Jag som inte ramlat sen jag vet inte när ramlade två gånger första åket och en ganska ordentlig gång andra åket.
Dimman låg kvar högst uppe på toppen men strax före lunch så hade det lättat såpass att det inte krävdes många höjdmeter innan klar sikt. Toppdelen av berget hade riktigt bra åkning med mycket, kall snö. En hel del is men det var överkomligt. Den nedre halvan var som väntat knappt åkrar så vi höll oss på den övre delen innan vi bestämde oss efter en riktigt härlig, solig lunch att ge oss för dagen.
Väl hemma bäddade vi ner oss på ren- och fårfällar i solen och bara njööööööt för att sedan sova en stund i sängen innan det var dags att göra oss iordning för middag på Supper. Och vilken middag. Vi åt så otroligt gott tills magen stod i fyra hörn, vi orkade inte ens äta upp sista rätten så det var med sorg vi insåg att vi var tvungna att lämna både mat och vin. Skämdes lite för detta i-landsproblem.
Idag tar vi sovmorgon, jag vaknade halv tio och tänker gå och väcka sleeping beauty nu en timme senare så får vi se vad dagen har att erbjuda.