Jag vill slänga in en liten förlåtelse till världens goaste och underbaraste barn. Förlåt att jag just nu inte orkar vara den mamma jag vill vara och den mamma du förtjänar. Du förtjänar en mamma med tålamod och styrka, en mamma som orkar lyssna in vad du egentligen menar, en mamma som inte blir irriterad och fräser för minsta lilla.
Att ha en treåring som testar sina egna och sina föräldrars gränser så gott det går under varje vaken minut, åtminstone på vardagarna när testandet ställs på sin spets när man samtidigt har en massa måsten, det är verkligen inte en dans på rosor. Men ack så härligt när man får krypa ner och snosa ner sig i nacken på den här sovande goklumpen, sen vaknar man på morgonen av tjat och gnäll och så får man börja dagen som man slutade den förra, trött och irriterad.
Nu längtar vi till jullov. Lite lugn och ro, inga krav inga måsten. Vi kan sova som vi vill (nåja), äta som vi vill och göra som vi vill. Jag vet en liten familj som är i extremt behov av lite ledighet för att överhuvudtaget orka med varandra just nu.
Usch ja, samvetet vissa kvällar är hysteriskt dåligt men jag tänker att de måste ju också få se att vi är människor som inte klarar hur mycket som helst. Men herregud så många gånger jag brutit ihop genom åren. Mitt tålamod finns knappt, även om jag försöker.