Under frökens första sovstund känner jag nu att det är dags för vila och ro för mig. Värmde mig en kopp te och tog datorn till soffan. Det är jag med råge värd och det känns skönt att jag bestämde mig för att lämna allt som skrek åt mig när jag luffsade till soffan.
Resan hem i lördags gick hur bra som helst. Självklart var jag och David som två lik hela lördagen och även igår men Astrid sov jättebra på planet vilket var skönt.
När vi landat svängde vi in hos Mallan och Foppa för en redig frukost som vi längtat efter hela veckan. När vi åkte igen sov Astrid hela vägen nästan. Gullungen, hur trött som helst.
———————————-
Man märker att krypövningen tar på krafterna för hon har helt glömt bort mycket annat hon lärt sig. Det kommer såklart tillbaka för just nu är det bara krypa som gäller.
Hon har dessutom börjat bli riktigt blyg och väldigt mammig. Om jag går utan att hon märker något så går det utmärkt med bara pappa. Men så fort jag kommer hem igen så blir hon jättegnällig igen och ska bara vara med mig. Det är väl så det blir men vi får försöka se till att jag är borta lite mer så att hon kan vänja sig vid det.
