Tyskland

Nedräkning

Men nu är det inte många dagar kvar i det som jag de senaste dagarna börjat kalla för den gudsförgätna hålan. Inte för att det egentligen är något fel på själva Schmalkalden. Men så mycket som jag längtar hem nu ska det mycket det till för att jag inte totalt ska vantrivas.

Det något kommer förhoppningsvis ikväll när svärmor och svärfar besöker oss. Det ska bli riktigt roligt att få lite besök här, de sista dagarna kommer gå så mycket fortare då tror jag. Att få visa, den trots allt vackra, byn för två par nya ögon blir mysigt. Det är dessutom julmarknad här på söndag och på lördagen åker vi till storstan igen för kanske lite shopping samt även julmarknad. Jag hoppas även på ett IKEA-besök 🙂

Idag och igår var det morgon klockan halv sex. Inget jag är ett jättestort fan av direkt. Idag testar jag en ny sovmetod eller vad man ska säga. Jag flyttar sovningen en timme och hoppas att hon på så vis ska kunna somna bättre på kvällen, sova lugnare och eventuellt få in fler timmar än 9,5 på natten. Vi får väl se.

Hösttråk

Idag har vi bara slappat inne och det ser inte ut som att det kommer bli någon ändring på det. Ute är grått, rått och regnet spöar till och från. Borta verkar dom soliga dagarna som vi haft tur att ha vara.

Igår gjorde vi en heldag i regionens huvudstad Erfurt. Det var en mysig stad med riktigt mycket bra affärer. Vi strosade runt litegrann, kollade in i domkyrkan, gick på en skojig bro som egentligen var hus med affärer som var byggda över bron. På onsdag börjar en jättestor julmarknad så man höll som bäst på att bygga upp hela det området.

Vi var där med två av Davids kollegor med fruar och barn. Det var riktigt roligt och det blev en lyckad dag. På kvällen blev vi bjudna på mat på Waldcasino, en restaurang som låg högt ovanför Erfurt med en antagligen helgrym utsikt de dagar då det inte är heldimma.

Det som nästan var trevligast med besöket var att vi hittade ett IKEA. Synd bara att vi inte visste tidigare att vi hade så nära till hem till Sverige :).

Lite morgonTV med Meckar-Micke

Jag håller vad jag lovar

Igår var det så dags för den högkvalitativa turistningen. Vi packade in oss i bilen och for till världens största koskälla. Ja ni läste rätt, världens största. Även om min besvikelse blev ganska stor när vi närmade oss den, för den var inte alls särskilt stor, men dock… världens största.

”Hemma” igen

Idag drog vi vinstlotten på ett lite oväntat sätt. Här i Tyskland verkar exakt allt vara stängt på söndagar. Kanske inte i Berlin, vad vet jag. Men i Frankfurt var allt stängt idag insåg vi igår. Gissa min lycka när jag kollar på ikea.de och upptäcker att varuhuset i Frankfurt hade extra öppet idag mellan 13-19. Jag hade sett fram emot så länge att få åka dit och liksom vara lite svensk att jag blev helt överlycklig när jag insåg att en enda söndag har dom öppet och det var just idag :-D.

Resan hem gick ganska smärtfritt. Men man närker tydligt att två timmar är max att sitta i bilen för lilla fröken. Efter det är det hela underhållningsarsenalen som gäller tills man hittar någonstans att stanna.

Nu, nattdags.

Frankfurt AM

I helgen hänger hela familjen i Frankfurt Am Main. Riktigt skönt att bo på hotell och sova i sköna sängar (hoppas jag)

Resan hit gick bra även om vi ett tag på motorvägen var helt stupsäkra på att vi skulle få skjuta in bilen till en dieselpump men som tur var så dök det upp en mack strax innan helt tomt.

Jag och Astrid hänger lite på hotellrummet och väntar på att pappan ska komma hem. Han har haft någon jobbgrej, det är därför vi är här.

Vi började jag och tös med en promenad in mot vad jag gissade var centrum i jakt efter något enkelt och billigt att äta. I Schmalkalden kan man ju köpa grillad korv lite här och där. Men nu var vi tydligen i stan så vi letade efter närmaste gyllene bågar som tydligen var inne på centralstationen… dum idé… huge misstake. Alla var stressade och det var sååå mycket folk och alla stirrade som om dom aldrig sett en barnvagn på en tågstation förut.

Nåja, det blir nog ingen sen kväll ikväll hoppas jag, är redigt trött nu efter att ha klivit upp halv sex hela veckan :S. Lite idol på rummet och sen natta håller jag tummarna för.

By the way, på vägen hit åkte vi förbi världens största koskälla. Jag kan inte lova något men eventuellt kommer det bli ett stopp där en dag.

Mac fuckin Gyver

Idag skulle David inviga skidsäsongen genom att åka till Oberhof Skihalle och ta sig ett par kilometer på laggarna.

Jag och Astrid (eller antagligen enbart jag) såg det som en chans att ta en redig promenad på de asfalterade slingor där dom annars åker rullskidor.

Sagt och gjort så gick vi iväg. Att läggas till historien finns också det faktum att det i natt blev vintertid så Astrid var osannolikt trött med egentligen en timme tills jag skulle vilja att hon somnade. Detta resulterade i vilda protester och tandagnisslan som ekade i hela Oberhof.

Efter 1,5 km av detta så gav jag upp, granskade innehållet i vagnen och snörde mig en höftbärarsele av filten och regnbyxorna. Först använde jag bara filten men det gick inte att få knuten att hålla, den bara gled. Därav idén med regnbyxorna. Då blev den väldigt mycket stabilare då hon liksom satt med rumpan i grenen på byxorna och så hade jag benen runt mig om man säger så. Filten blev ett stöd runt ryggen.

Skaplig supermorsa man kände sig som 🙂

Dock var inte detta det enda äventyret utan jag visste inte heller exakt vilken färg på slinga jag skulle välja men insåg efter 3,5 km att jag borde vända vilket var en väldigt tur för jag var antagligen inne på 17 km slingan. På väg tillbaka insåg jag varför jag knappt kunde andas alls och axlar, rygg och ben kändes som stenklumpar. God damn vad uppför jag hade gått. Gick desto snabbare och enklare på vägen tillbaka då. Som tur var så däckade Astrid efter ca 2 km i fina selen så kunde jag lägga ner henne i vagnen.