Tågpendling

I väntan på buss

Att komma på när ögonlocken redan hänger på halv sju att ”oj när var det bussen gick nu då igen” är ingen höjdare. Den nya tidtabellen har redan gjort att jag varit tvungen att kuta som en galen häst till tåget för att hinna med. Nu sitter jag här, väntades på samma buss som då. Hade jag bara kollat busstiderna lite tidigare på kvällen så hade jag sett att den gick 05.29 och INTE 05.39.

Nåja, är huvve dumt får kroppen lida heter det väl, det är bara att kuta för allt vad benen, och knipmusklerna, håller.

Hesa kråkan

I helgen blev jag förkyld, verkligen förkyld. Förra helgen i Stockholm blev jag dunderallergisk. Efter det har det liksom inte släppt utan istället escalerar det och igår kväll försvann rösten nästan helt.

Idag på jobbet är jag lite disabled för jag kan inte använda telefonen för att få svar på frågor och jaghar den inte heller på för att besvara sådana.

Mitt i allt elände har det i alla fall blivit sommar. Jag gick till bussen imorse med bara kofta, alltså ingen jacka. Äntligen! Dock hade även bussarna sommar tydligen för tidtabellen var ändrad och jag fick istället för att lunka i sakta mak så fick jag kuta allt jag hade från bussen till tåget (som iofs också var buss idag).

Det blir nog i alla fall inte heldag idag känner jag. Känner mig falskt pigg nu efter lunch, lite godis och två treo. Men jag borde nog vila lite känner jag.

Längst bak i tåget

Idag hamnade jag på platsen allra längst bak i tåget. Av vana trogen hamnar man på samma ställe varje dag och innan jag gick hem med A satt jag i åtminstone samma vagn och i stort sett på samma plats varje dag i tre år. Det låter knäppt när men säger det sådär men så här tidigt på morgonen visar forskningen att människor vill ha vana, liksom gå på autopilot.

Hur som helst så till slut hamnade jag på totalt andra sidan av tåget då det i varje annan avdelning fanns potentiella pratare. Än så länge verkar det lugnt här.

———————————

Även om det tog tid innan grönskan fick en chans att ta för sig så går det nu med rekordfart och man skulle knappt kunna ana att det varit försenat. Det är fortfarande ingen värme ute men nu kan man åtminstone ana en ljusning på den fronten.

Först ingenting och plötsligt är tussilagons tid förbi

Downhill

Igår när jag skulle åka hem från jobbet fick jag hjärnsläpp. Det började att jag i panik insåg att jag tänkt åka med SJ hem fast jag hade ju inte köpt nytt månadskort. Hjälp! In på x-trafik och laddar kortet, pust jag hann. Iväg till bussen, där fick jag svaret att nej det syns inget. Jag fick åka med ändå till resecentrum där jag frågade kvinnan bakom disken varför det inte går att ladda på med det jag köpt på internet. ”-Det tar sex timmar” säger hon då.

Hon kunde inte hjälpa mig vidare utan jag fick ringa själv och be dem annullera mitt köp för att kunna köpa i kassan istället. Om jag bara tänkt på att jag kunde göra det från början, men nej då.

För att betala ett månadskort behövs en del cash så jag öppna skitbankens app och börjar försöka logga in och flytt lite pengar. Tror ni det funkar? NEJ!. Efter cirka sex försök ger jag upp och ringer D. Han får starta en dator och hjälpa mig. Datorj*veln hänger sig och tiden rinner iväg.

Snälla kvinnan bakom disken säger att hon kan skicka en faktura. Pust! Kutar upp till tåget och hinner precis.

Imorse tog jag vårjackan. Åkte således till jobbet utan accesskort. Ja ni fattar. Vart fasiken ska det barka iväg?