När man sätter perma före något betyder det att detta något finns där jämt, permanent helt enkelt. I mitt fall är det permanent sömnbrist.
Bristen beror inte på att jag sover för få antal timmar totalt. På en natt skrapar jag nog ihop i snitt sju timmar åtminstone. Nej bristen är antal timmar i STRÄCK. Jag kommer inte ihåg när Astrid sov längre än fem timmar i sträck för första gången. Jag tror det var i somras nån gång på semestern i husbilen. Innan det var det tre timmar som gällde. Naturligtvis var det under den första sovstunden så jag hade ingen nytta av det.
Första gången även jag fick sova fem timmar var någon månad senare har jag för mig och det var verkligen underbart. Sedan dess har det hänt ganska ofta. Om jag lägger mig i tid (runt 21) så får jag nån gång ibland ihop sex timmar. Yey!
Denna brist på sammanhängande sömn gör att man går omkring i en liten bubbla och är tydligen inget man kan vänja sig vid. Att i över ett års tid alltid bli uppdragen från sin djupaste sömn sätter sina spår.
Nu ligger mitt problem inte enbart i att jag blir väckt hela tiden utan jag är även världssämst i att somna om. Spelar i stort sett ingen roll när jag blir väckt, att somna om tar minst en halvtimme och det är verkligen helt värdelöst när man är så trött att man varken vet upp eller ner och ändå ligger man bara där och vrider sig, lyssnar på andetag från två andra som njuter av sin sömn. Först tycker man det låter mysigt. Efter någon minut låter de tunga andetagen mest som ett hån, efter ytterligare en stund känns det som att någon slår en slägga mot trumhinnan vid varje andetag. Så är man där igen, paniken för att man måste somna om fast man inte kan
Sovmorgon då? Ja det ska vi inte ens gå in på.
Ja ni fattar. Så är det så att ni tycker att jag är disträ, förvirrad och lättirriterad så vet ni varför.