Sömnbrist

Ett halleluja-moment! Om att få sova.

Känslan när man vaknar på morgonen, klockan är 06:30. Jag funderar en stund, konstaterar att Nils inte ätit en enda gång i natt, Astrid har inte varit uppe och kissat, jag har inte ens fått en enda spark i ansiktet vad jag minns. Som grädde på moset kom jag i säng i tid och sov säkert runt 22:30.

Fattar ni? Alla småbarnsföräldrar fattar, det är jag säker på. Jag har sovit en hel natt! Halleluja som sagt. Nils sov faktiskt hela natten igår, till söndag, också, men då var Astrid uppe en gång, David kom hem vid halv fem efter att ha vaktat hamnen och jag fastnade i prinsbröllopet tyvärr.

Idag har jag inte somnat på ett enda möte, jag somnade inte ens när jag satt tillbakalutad vid skrivbordet och läste lagen om fastighetsregister. Fatta, en till sån här natt och jag kanske skulle orka vara den jag vet att jag kan vara. Men det är väl att hoppas för mycket.

Sovande barn på soffan. — Att titta på prinsbröllop var det bara mamma som tyckte var intressant. Föga anade jag då att han skulle sova hela natten.

Sömnbehov deluxe

Idag hände det som inte får hända. Jag sov över avstigningen i Gävle.

Jag åkte från jobbet ganska tidigt för att hinna handla innan jag skulle hämta Astrid och sen hem och leka.

Planen fick ändras ganska radikalt när jag, från otroligt djupsömn, tittade upp och se gävles södra kolonilotter. Vi är alltså redan på fel sida stationen.

Vi har skämtat om att utropet sj3000 är så grymt högt att det är absolut ingen risk att man sover över det. Det är FEL vet vi nu. Det går alldeles utmärkt.

Gäsp

Igår natt kom vi hem efter två, la mig halv tre ungefär. Kvart över sex ringde klockan. Gissa hur trött jag var. Men efter en energidryck när jag kom till Söderhamn så höll jag mig alert hela dagen faktiskt. Men när jag äntligen släpade jag mig till sängs var jag totalt energilös.

Efter ett par uppvak var det definitiv morgon 06.15. Sitter helt vimmelkantig av sömnbrist i soffan och lyssnar på Astrids kommentarer om Babar. Gäääääsp!

Ojojoj

Just här borde det vara en hög med blogginlägg från de gångna dagarna Dessa är tyvärr inställda på grund av uppackning, besök, brist på internet,en nypa stress och en sjuk och galet gnällig och mammig liten Astrid.

Jag återkommer

På bilden är klockan närmare ett och vi jobbar hårt för att Astrid ska skratta istället för att illvråla. Lillstackarn

Trött… inte igen utan oavbrutet

Jag känner att jag har svårt att få fram till min närhet hur trött jag verkligen är. När jag säger att jag är trött så säger D såklart att han också är det. Såklart ÄR han också trött, men det jag är liksom fjärran från trött. För 1,5 år sedan när jag sa att jag var trött så räckte det att ta en eftermiddagslur så var man fit for fight igen. Om man får sig en vila på eftermiddagen (på tåget, annars blir det aldrig) så kanske man bara minskar tjockleken på väggarna på den här burken man lever i.

För några veckor sedan skrev jag ju om att fröken sov hela natten tre nätter i rad. Det lilla sömnförråd det byggde upp har såklart raserats för längesedan och jag går återigen runt i nåt fjärran land känns det som. Jag pratar, skrattar, diskuterar som vanligt men när jag sen gör något annat så är det jag gjorde tidigare som bortblåst. Inget blir liksom kvar, det finns ingen plats, huvet är fullt med bomull och kanske lite småsten och ibland nåt som skramlar.

Hon är ju inte vaken hela nätterna och sover bra och lugnt när hon väl sover. Det är som jag skrivit tidigare det där med att aldrig få komma ner i riktig djupsömn, alltid bli avbruten efter max tre timmar. Att ha haft en handfull sovmorgnar på hela tiden hjälper ju inte heller direkt.

Snark! Nu ska jag försöka samla ihop hjärnresterna och göra lite nytta igen innan det är dags för lunch och hemgång.

En värld av färger

Nu har vi sovit två hela nätter i rad igen. Det plus att jag kommit i säng i tid gör att jag befinner mig i en helt annan värld än den jag varit de senaste 16 månaderna.

Att ha en liten tjej som sovit som A gjort har verkligen tärt på mig och jag har många gånger bara velat skrika LÅT MIG SOVA UNGE!!!

Jag tror att föräldrar som har såna där barn som liksom sover på nätterna av sig själv, ofta redan som spädbarn, har väldigt svårt att tänka sig vilken tunnel man går i hela dagarna när man aldrig får sova djupsömn, aldrig sova ut på morgonen, aldrig sover längre än max tre timmar åt gången. Det är mörkt, virrigt och ansträngande i den här tunneln.