Måndagmorgon

Att stoppa saker på huvudet som värsta modisten är en stor favorit just nu. Man måste även titta på henne och säga ”Åååå meeeen vad tjusig”. Gör man inte det så tittar hon uppfordrande och säger Oooooo!

Idag är det första måndagen utan öppna förskolan och alla kompisar. Observera att detta naturligtvis är jobbigt enbart för mamman. Även om alla rutiner flyter mycket bättre när vi har våra kompisar att leka med.

Idag blir det åtminstone en promenad i det tokigt fina höstvädret. När David åkte imorse var det 4 minusgrader, burr, men krispigt och höstigt.

Slut på energi

Idag har vi haft en riktigt turistig dag. Vi var ute och promenerade i nästan fyra timmar. Vi var alla tre helt slut när vi kom hem, ont i benen och tomma magar allihopa. Solen har lyst från en tokblå himmel hela dagen men snålblåsten har gjort det kallt ändå, som tur var hade vi klätt både oss själva och Astrid riktigt ordentligt.

Det enda jag saknar hittills är diskmaskin. Plus lite småsaker som en vass kniv och en potatisskalare, dessa är ju lite lättare att fixa än den första 🙂

Nu på kvällen, och även igår, har man märkt hur jobbigt det är för lilla tösen med allt det här nya. Hon har så otroligt svårt att komma till ro när det är dags att sova för natten. Hon ligger och gör alla möjliga trix för att slippa somna. Idag tog hon tag i foten och nöp i en tå i taget om och om igen, allt för att inte behöva sova. Hon snurrar runt runt bara. Men hon somnade till slut och har sovit bättre ikväll än igår i alla fall.

Imorgon är ALLT stängt här så då tänkte vi åka till skogen och kolla. Türinger Wald ska tydligen vara något stort och speciellt så det ska bli mysigt. Vi hade gärna tagit med oss matsäck men vi upptäckte i grevens tid att alla butiker är stängda imorgon så vi var tvungen att promenera till Kaufland och panikhandla lite lunch och middag tills imorgon och hade inte en tanke på matsäck tyvärr.

Nu är det snart sovdags. Bye.

Här kan det faktiskt bli en vardag

En dag har vi spenderat här på vår hemort. Allt känns toppen och liksom helt normalt. Förmiddagen spenderade jag och Astrid lugnt här hemma när David var på jobbet. Sen blev vi hämtade så åkte vi och skaffade tyska mobiltelefonkort så att vi ska kunna ringa varandra samt surfa såklart.

Vi åkte hem och lämnade bilen och tog en promenad till Kaufland. I stort sett ett superduperstort Lidl :). Vi handlade lite grejer, bland annat barnmat och middag till oss. Det finns väldigt mycket spännande saker här. Anna Skipper skulle explodera av alla färgämnen och glutamater.

Sedan tog vi oss en promenad hem genom centrum.

Rådhustorget och kyrkan
Türingen Rostbratwurst vid rådhustorget
Här bor vi. Det översta vänstra fönstret och den vänstra takkupan är våra.
David fick en liten present på jobbet idag. Har inte tid att blogga mer nu, Hej!

På plats

I ett och ett halvt dygn har vi varit på resande fot och äntligen sitter vi i soffan med ett glas vin i handen och tyska hur gör djur på TV.

Att sova på båten var något av det bästa man kunde göra. Vi stannade aldrig på vår resa och var ändå skönt utsövda när resan fortsatte på andra sidan vattnet. Men att göra 9 timmar bil 9 timmar båt och 9 timmar bil till, känns i både kroppen och knoppen kan jag säga.

De sista tio milen var riktigt jobbiga för oss alla tre. Astrid hade tröttnat rejält och satt bara och gnällde hela tiden. Jag och David var rejält trötta och började bli riktigt hungriga också. Plus att vi visste att det skulle dröja innan vi kunde slå oss ner och stoppa i oss nåt.

Men nu är vi iaf äntligen här. Jag hann inte se så mycket av Schmalkalden idag men det jag såg var jättefint och intressant. Med av den varan blir det imorgon. Jag hoppas på finväder så att det kan bli promenad.

Nytt kapitel

Nästa vecka börjar ett litet nytt kapitel för oss. Det blir inget längre men en väldigt stor förändring.

Vi tar bilen ner till Tyskland. En ort som heter Schmalkalden, där ska vi uppehålla oss i sex veckor. Det ska bli riktigt spännande och intressant med lite miljöombyte.

Jag planerar att försöka få kontakt med någon mamma som har barn. Jag har hittat att det finnas något som kallas familiezenter, detta ska likna öppna förskolan som vi har. Även om det kanske blir lite jobbigt en stund för mig så måste ju lilla fröken få leka med andra barn även under den period som vi är borta.

Givetvis har jag planer på att intensifiera bloggandet när vi är borta så att ni inte missar något av vårt äventyr.