Mrs Eriksson

Om två dagar vaknar jag upp på min bröllopsdag.

För mer än två år sedan nu friade D till mig mitt i natten, med en ställbar ring med en superstor mojäng med gnistrande blå stenar på, mitt i natten när han kom hem från en jobbresa i London. Vi hade gått igenom en liten tuff grej som gjorde att vi nog båda omvärderade vad vi ville och gjorde. Vi skulle gifta oss sommaren därpå.

Dock blev det inte riktigt så utan sommaren därpå hade vi istället dop för världens underbaraste lilla unge.

Men nu är det alltså dags. Jag satt i godan ro, läsandes dagens skörd av blogginlägg, när jag plötsligt läste att Skansen skulle ha drop in-vigslar den 9 juni. Det var härliga Cecilia Blankens som beklagade att hon redan var gift och inte fick komma dit och gifta sig.

Nåväl, jag läste om det och blev mer och mer exalterad, det här var ju precis nånting för oss. Jag mailade länken till D och han hakade på direkt. Till och med mer än vad jag gjorde då jag hade mycket att tänka på med jobbet.

Förberedelserna har gått fort, vilket var meningen. Trots att en del grejer tillkommit bara de sista dagarna så ska nog även det lösa sig.

Återkommer om detta skulle jag gissa.