Att ha ordentligt internet är näst intill en rättighet i dagens i-samhälle, tycker jag. Det har INTE vi kan jag säga. Vi har mobilt bredband via en av leverantörerna som finns och vi är INTE nöjda. Vi använder internet hela tiden hemma skulle jag vilja säga. Titta på TV, leta recept, prata med mamma, ja till det mesta helt enkelt. Men det funkar inte som det är idag, det buffrar, hackar och lägger ner hela tiden.
En vacker dag tröttnade David och slet tag i de personer i föreningen som vi visste hade försökt dragit igång frågan om fiberdragning tidigare. Nu blev det andra bullar och cirka 8 månader senare står Nils ute på bron och tittar på traktorer och lastbilar på gatan. Det har grävts och lassats grus i en vecka nu och dom börjar så småningom närma sig vårt hus. Det grävs i gatan och strax därefter grävs det in på gården och dras in i huset och sätts i drift direkt vad vi förstått. Som vi längtar! Utrustning till TV och annat står bara och väntar på att få kopplas in. Ingen mer hysterisk väntan när Frost ska buffras, ingen mer grusig analog TV-sändning av barnkanalen, inget mer svärande när jag ännu en gång inser att kanalen jag gärna ville se på (femman) inte finns längre.