Sent omsider kom den. Sommaren. Helgen har varit så skön som man bara drömde om under hela maj och nästan hela juni som bara regnat och blåst bort.
Under söndagen igår bjöds det på riktig högsommarvärme. Förutom att man blir lite chockad och inte riktigt vet hur man ska förhålla sig till värmen så är det inte så svårt att hitta på något att göra. Liksom hänga ute bara och njuta.
I lördags tog vi en lugn morgon med lite pyssel och annat innan vi gick ut. Astrid skulle på kalas (trodde vi) på eftermiddagen så vi hade inga planer på att hitta på något större. När vi kommer till kalaset så får vi veta att jag skrivit upp fel dag i kalendern, virrmorsan liksom. Ingen nöd gick det på oss utan då fick vi lite mamma-Astrid tid med växthandling och glassätning medan Nils och David fick lite egentid dom också. På kvällen cyklade vi till Trödje och åt pizza, mysigt och faktiskt så funkade det hyffsat bra även om jag som vanligt fick sitta kvar själv och äta upp medan barnen var upp och studsade och David höll koll.
Pysselmorgon. Först var det roligt att sätta fast plupparna på plattan. Sen blev det roligare att kasta dem på golvet.
På söndagen tog Astrid och David en cykeltur på förmiddagen. Jag och Nils fixade plaskpool. På eftermiddagen var det äntligen dags för kalas. Astrid har längtat sig galen men äntligen fick hon träffa sina älskade dagmammebästisar, som vi allihop komma sakna till hösten.
Idag börjar ny vecka, fortfarande varmt men utan den starka solen, perfekt enligt mig.Idag och imorgon ska det arbetas men sen så… SEMESTER! 5,5 vecka tänker jag bara vara hemma och laaaata mig. Kanske någon tur med husbilen förstås men annars så mys och lugn.
Smälter till en liten pöl varje gång jag ser lappen som sitter på våran dörr. Vår duktiga, underbara, smarta, roliga och tokiga fyraåring som bara vill förtydliga vilka som bor i huset utifall det skulle komma nån som inte vet <3
Igår var det då dags för sista dagen hos världens bästa Helena för Astrid. Det var även dags för Nils undersökning och förutom hans vanliga hjärtläkare så skulle undersökningen utföras av expert från Göteborg. Någon gång per år åker läkare från hjärtavdelningarna i Göteborg och Lund på turné för att undersöka ”utvalda” patienter på deras hemavdelningar över hela Sverige. Att bli ”utvald” är väl inte direkt något man hurrar över då det i allmänhet betyder att det finns något som vår vanliga läkare inte tycker att han räcker till att titta på själv.
Hela förmiddagen igår gick åt till att hålla god min medan det inre var i totalt uppror. Stickningar i händerna och sus i öronen är det mesta jag minns. Stressen inför vad som komma skulle, usch. Jag såg verkligen inte fram emot något av det.
Jag åkte hem för att hämta Astrid hennes vanliga tid och tog med ett kort och en tomatplanta som sommarpresent. Kortet är inspirerat av min gamla kollega Sanna och att läsa texten ledde såklart till ett smärre sammanbrott ungefär varenda gång. Dock tyckte jag att överlämningen och ”farvälet” gick över förväntan. Någon liten tår kom då jag konstaterade att jodå, Astrid och Nils kommer klara sig finfint, det är jag och David som har det jobbigast. Pust en jobbig punkt över.
Det som är konstigt med våra sjukhusbesök är att tiden från man vaknar tills man befinner sig i väntrummet så är jag ett vrak. Men när jag väl kommer dit, ja då vänder det på något sätt. Nervös är jag såklart men då är man ändå på plats och det är inget att göra åt liksom.
Det blev lite väntan, först fick vi komma in med en barnsjuksköterska för lite undersökningar. Jag och David blev lite tagna på sängen av Nils plötsliga aversion inför allting som nu stod på agendan. Han grät och skrek och vred sig som en ål. Det blev varken EKG eller blodtryck och en knappt godkänd saturationskurva på 96%
Nils är högt och lågt i väntan på undersökning. Så länge det inte är personal på rummet så är han härligt glad och avslappnad, hoppar i sängen och slänger leksaker, precis som vanligt.
Ultraljudsundersökningen gick till slut hyffsat bra. Jag fick lägga mig på britsen och ha honom liggande på mig. Vi tittade på olika youtube-klipp. Vilket påminner mig att göra en favoritkanal till nästa gång med lite olika videosar blandat med traktorer, lastbilar, kossor, katter och hundar.
Beskedet från kardiolog Jan är fortsatt utredning. Han skulle ta med sig bilderna ner till sina läkarkollegor samt kirurgerna för att titta på och diskutera. Huvudsakligen är det den insatt aortaklaffen som läcker, vilket den gjort från början men osäkerheten ligger i hur länge man ska våga låta den läcka på det där sättet. Om man graderar läckaget på en fyragradig skala där 1 är inget läckage alls och 4 är nästintill fullständigt läckage så ligger han närmare 3 än 2. Det man ska titta på nere i Göteborg är jämförelse med nu och hur den läckt från början.
Nästa steg till hösten är först undersökning och nya bilder i september för att sedan avgöra om det behövs magnetröntgen för att avgöra exakt hur mycket, i %, klaffen läcker.
Trots jobbiga besked så är det så skönt när det är över. Då är det fundering och reflektion över det vi fått veta som finns kvar. Nu lämnades i och för sig väldigt mycket frågetecken och det är jobbigt att allt ska ta sån tid. Men nu lägger vi undan det en liten stund och ser till att njuta av sommar, semester och resor.
Igår var det tävling på hemmaplan för moster Emma och hennes Tyra. Naturligtvis tog vi chansen att åka och titta på dem på ovalbanan i Högbo. Tyvärr hade tävlingarna dragit ut på tiden så efter att ha hängt på arenan i två timmars hälla de regn så gav vi upp och åkte hem. Lite tur var det för det tog ytterligare 1.5 timme i ösregn innan det var dags för dem.
Båre Astrid och Nils stortrivdes där ute med folk, hundar och hästar överallt. Dock lite farligt för Nils som har absolut noll respekt för djuren samtidigt som han älskar dem och rusar fram.
Själv är jag mest imponerad av islandshästarna och deras coola psyke. På banan under ryttare är dom heta och på tårna. Men utanför tävling är dom hur coola som helst. Under hela dagen står inställda i en varsin liten paddock med snöre runt som avspärrning. Det gick hästägare med hästar i grimma bland alla människor, helt utan problem, hästarna bara lufsar omkring liksom. Tills det är tävlingsdags.
På väg hem skulle vi tanka. Nej vi inte bara skulle, vi var tvugna. In på macken och inser att jag inte har någon plånbok. In till kassan i panik och frågar om det finns något annat sätt att betala. Det fanns det inte. Då erbjuder sig mannen bakom mig i kassan att betala så kunde jag swish över pengar till honom. Va? Hur snällt liksom? Evigt tacksam!
