När man skaffar sig en partner att dela livet med så ingår väldigt ofta en hel familj i dealen, den så kallade utökade familjen. Svärmor, svärfar, svåger, svägerska, barnens kusiner till exempel. För många kan de här extra familjemedlemmarna vara mest till besvär, vara krävande, bestämmande och irriterande.
Inte alla har sån tur som jag har. Det slog mig (igen) igår när vi skulle åka och vår mamma/svärmor/farmor ringde bara för att höra hur vi hade det och önskade oss en säker resa. Omtänksamt och gulligt tycker jag.
Vad hade vi gjort utan barnens älskade farmor och farfar?
