Min farmor, nyss fyllda 90, är en sån där människa som bara funnits där. Hela mitt liv har hon funnits där för mig och aldrig någonsin under dessa 30 år har det slagit mig att hon oundvikligen inte kommer finnas där i mitt liv för alltid.
Förrän häromdagen när hon under ett av sina roliga gympapass drabbas av dubbelsidig hjärninfarkt och inte ville vakna igen.
Jag for ner till uppsala för att träffa henne. Få hålla handen som lett mig så många gånger. Få smeka den alltid så mjuka och lena kinden, väl behandlad av väldoftande krämer ur fina burkar som jag än idag minns hur jag tyckte såg så lyxiga ut när jag var liten.
När jag var där var hon lugn, till ro. Det var skönt och även om det kändes fel att ta farväl när hon låg där och andades och med väl synlig puls i halsgropen kände jag när jag åkte hem en tomhet men även en tacksamhet att jag blev kontaktad. Jag har inte sett det som en självklarhet att det skulle göras.
Förutom sorg och saknad känner jag nu ilska. Ilska och en otroligt stor tomhet. Ilskan är riktad mot mig själv av den anledning att jag är lat och en världsmästare på att skjuta saker framför mig. Jag ringer imorgon, vi bestämmer imorgon när vi ska åka och hälsa på, kanske det blir nästa månad. Fan! Det blir ju aldrig nästa månad, eller nästa. Plötsligt har det gått ett år. Eller plötsligt händer något sånt här. Det går aldrig att spola tillbaka.
Vad fint du skriver Janna!Igår kväll när jag fick veta att Margaretha "flyttat upp till stjärnorna" så kom det så många fina minnen. Maggans otroliga förmåga att alltid ställa upp och att i första hand tänka på andra. När du var liten hade du alltid en trygg plats hos farmor och farfar. Skålen med chokladmöss eller nallar som alltid fylldes på. Din favorit, blodpudding med honung.Farmors skorpor med ost, skuren med ostskärare, sån med tråd. Lärde du dej nån gång att använda den?Kom att tänka på svens begravnong…. Margaretha ville absolut att vi skulle gå in med henne och sitta henne närmast. Du var hennes prinsessa, Janna och du är det fortfarande, spelar ingen roll om tiden ramlat på i för snabb takt och du inte hann med allt du tänkt. Hon visste att du tänkte på henne och att du tänker på henne nu.Kram på dej mitt älskade lilla frö.