Under förra veckan var det nån som slog mig i huvet. De första dagarna skyllde jag på kalaset under helgen. Men när jag fortfarande under torsdag och fredag gäspade ansiktet ur led så började jag lessna. Några kvällar gick jag till och med och lade mig samtidigt som Astrid. Det verkar inte spela nån roll hur mycket eller lite jag sover, jag är så himla söööömnig bara. Huvudet spänner och gäspningarna avlöser varandra.
Kan detta ha med våren att göra tror ni? Har aldrig känt av något sådant förut vad jag vet men nåt måste det vara.
Imorse klev jag iaf upp och tränade innan jobbet som vanligt. Det är skönt efteråt men innan frågar jag mig vad tusan jag håller på med. Det enda sättet att faktiskt komma iväg är att helt sonika tvinga mig upp. Sedan packar jag väskan med mina vanliga kläder kvällen innan och lägger fram bara träningskläderna. Då har jag inget annat val. Imorse sprang jag en superkortis för lite värme och sedan körde jag axlar och överdelen på ryggen. På köpet får man ju lite bicepsträning också så nu är jag bra mör i överkroppen. En risk jag ser med att träna axlarna på morgonen är att jag resten av dagen sitter statiskt framför datorn och jag känner redan nu innan lunch att nedre delen av nacken börjar stelna till. Det får bli lite rörelse och stretching inne på toan. Jag tror jag väntar lite med att införa pinngympa här.