Första dagen i denna månad gav jag mig själv en utmaning. Ett inlägg per dag var målet, ett inte helt ouppnåeligt mål men ändock svårt med tanke på min blogghistoria tidigare, fylld med ursäkter om varför det återigen dröjt med nytt inlägg.
Hur har det gått då? Jo jag är nöjd. Totalt 29 inlägg men då är det dubbla inlägg på några dagar. 9 dagar är helt utan men antalet dagar med dubbelt antal är 8 så på det totala är jag nöjd med bloggandet i juni. Det kommer bli en rolig månad att gå tillbaka till om några år. Som bonus har dessutom antalet läsare ökat och när jag ändå skriver en blogg öppet på internet så är det ju roligt om någon tycker att det man skriver är ”intressant” och åtminstone läsvärt.
Har ni någon mer utmaning? Har ni några frågor? Vill ni veta vad jag tycker om något? Är det något ni vill att jag ska testa? Önskeinlägg? Bring it on för imorgon börjar semestertorkan!
Jag bjuder på mina bästa bilder från juni. Tokgroupies på familjen tok.
Idag, första dagen av den första sommarmånaden, har jag bestämt mig för att hålla bättre liv i bloggen. Anledning nummer ett till att jag skriver den är att ha den som dagbok, alltså för mig själv. Minnen i form av texter och bilder att gå tillbaka till en vacker dag. Nu har jag hela förra veckan tänkt att jag skulle skriva om helgen som var då det var en riktig toppenhelg. Så helt plötsligt har det gått ännu en helg. I juni ska jag utmana mig själv, minst 1 inlägg om dagen, det är ett löfte!
Sent omsider kommer därför bilder från förra helgen, den näst sista i maj 2015.
Nils och Astrid växlar med sötaste kulväxlarna. Nils och Emma testkör dressinen. Fotograf:Rickard
Så spännande det var att åka ånglok, hela vägen från Gävle centralstation och bort till järnvägsmuseet som firade sitt 100-års jubileum med stor fest och pompa och ståt. Massor av folk och så himla många som klätt sig i tidsenliga sekelskiftskläder. Om ni är nyfikna så kolla in Instagram på #järnvägsmuseum och #järnvägsmusem100år.
Vi var där i flera timmar och bara flanderade, utan att ens vara in i själva museibyggnaden. Allra roligast tyckte barnen att det var vid den banvaktarstugan där det finns en ladugård med trädjur i riktigt storlek, leksaker från sekelskiftet och utklädningskläder. Astrid skottade halm i säkert en timme medans Nils sprang upp och ner för gången i till Ladan. En riktigt mysig dag även om det till och från hade kunnat vara lite varmare.
På söndagen drog hela familjen Eriksson inklusive farmor och farfar till Heliga Trefaldighetskyrkan inne i stan. Här vaknades högmässa med nattvard och hela köret. Inte riktigt vår stil och att de lite äldre barnen lite snabbt körde igenom Jesu korsfästelse, uppståndelse, himmelsfärd och sedan återkomst som den hela anden just under pingsten, ja det känner jag kan bli lite svårförklarat för en viss fyraåring när hennes tankar om detta har landat och frågorna kommer. Men men, det var avslutning för Astrids kör och ett gäng små barn längst fram i kyrkan som sjunger för fulla halsar. Ja tårarna är ju närvarande kan man säga. När sedan ens underbara unge står bredvid mig i kyrkbänken och sjunger med i psalmen Måne och sol (vatten och vind), ja då var sammanbrottet ett faktum. Det gick inte att stoppa och jag grät så jag nästan hulkade. Hur fint får nånting bli?
Efter mässan blev vi utsläppta ur kyrkan och ut prästgårdens trädgård för lite pannkakspicknick och samkväm. Riktigt mysigt och det blir absolut kör nästa år också.
Förutom dessa två punkter under helgen så var det kusinlek under några timmar och bara allmänt familjemys och fix, älskart som ni vet!
